Sviker barn med språksvårigheter

Hon menar att problemet är betydligt större än vad politikerna tycks inse. Enbart i Karlskrona finns ett 60-tal sjuåringar, som skulle behöva hjälp med tal och språk, när de till hösten börjar i ettan. Och den gruppen byggs hela tiden på underifrån, nästa år kan det vara lika många till.

Samtidigt har skolan fått mindre pengar till specialundervisning. På Trossös skolor finns idag inte en enda talpedagog och i övriga rektorsområden är det inte mycket bättre. I praktiken innebär det att barn som redan från början har det besvärligt, får det ännu värre, menar Helena Wisniewska.

– Barn som har svårt med språket kan reagera på olika sätt. En del tystnar helt och hållet och går så att säga in i tapeten och blir osynliga. Självförtroendet försvinner. Om de har otur blir de mobbade.

> Tidigt ingripande

En annan grupp, säger hon, är det utagerande. De tar ut sin frustration över att inte förstå, eller själva bli förstådda, genom att ställa till med bråk. För det ger åtminstone någon form av uppmärksamhet, en bekräftelse även om den är negativ.

Om skolan tidigt kunde gripa in och stötta dessa elever vore mycket vunnet, menar Helena Wisniewska. Då hinner inte språkproblem, som från början är relativt små, utvecklas och växa till stora problem.

– Det är så lätt att knäcka ett barns självförtroende, men svårt att bygga upp det igen. Som det är i dag är risken stor att många barn tappar sugen redan från början.

> Skrivit till BUN

I förlängningen ser hon konsekvenser som mobbning, problem med sociala kontakter och längre fram i livet risk för utslagning eller kriminalitet. Att kommunicera, att kunna förstå och komma överens med andra, tillhör därför skolans viktigaste uppgifter. Men med krympande resurser till barn med särskilda behov, lämnas många i sticket och det oroar landstingets logopeder. De har därför skrivit till Barn- och ungdomsnämnden i Karlskrona i hopp om bättring.

– I praktiken bryter kommunen mot skollagen. För enligt den har barn med särskilda behov rätt till stöd. Tyvärr verkar den typen av lagbrott inte vara direkt ovanliga inom skolan idag. Men det borde ju inte vara så, sägere Helena Wisniewska.

Tidigare har logopederna på lasarettet kunnat ta kontakt med talpedagoger på olika skolor när ett barn med tal- eller språksvårigheter, skulle börja i första klass. Ofta är det så att problemen upptäcks redan när barnen är små, av föräldrarna, på dagis eller på barnavårdscentralen. Landstingets logopeder kan arbeta med barnen fram till det är dags att börja skolan. Men sedan blir det krångligare.

> Hjälp på skolan

Det finns i och för sig inget som hindrar att barnen även efter sju års ålder kommer till logopederna på Blekingesjukhuset. Men det innebär praktiska problem både för barnen och föräldrarna.

– För barnen är det allra bäst om de kan få hjälp direkt på skolan. Det fungerar sämre om de efter skolan ska ta sig till logopeden också. Dels tar det extra tid och barn är trötta efter en hel dag i skolan. Dessutom har vi inte all tid i världen. Det kommer hela tiden nya barn till oss, som behöver hjälp.

Helena Wisniewska hoppas att beslutsfattarna i Karlskrona ska ta logopedernas maningar på allvar. Klasslärare runt om i kommunen lämnas idag med en omöjlig uppgift. Utan att ha vare sig tid eller utbildning för det, förväntas de stötta de barn, som kämpar för att få ett språk.

– Vi talar om en grupp barn som behöver speciell hjälp och som bokstavligt talat inte kan göra sina röster hörda, säger Helena Wiesnievska.

Fotnot: Logopeder har fyra års utbildning på högskola. De är experter på röst tal och språk i vid mening. Talpedagoger är oftast, lärare eller förskollärare i botten, som de byggt på med specialkurser kring problem med språk och tal.