Allvarligt att inte fler behärskar svenska språket

En större radiokanal gjorde nu i veckan ett reportage om det svenska språket. En skolklass besöktes och reportern försökte belysa risken med att vi snart tappar möjligheten till vårt eget språk. Den ständiga diskussionen om att invandrare måste kunna bra svenska för att få anställning uppmärksammas, men att barn från svenska hem inte själva kan behärska sitt eget modersmål syns inte ofta i debatten. Polishögskolan pekar på att allt fler misslyckas under antagningen just med provet i svenska språket. Radioprogrammet tog upp att bara ett fåtal elever i en högstadieklass någon gång mottagit och själva skickat iväg ett handskrivet brev med kuvert och frimärke. Nya sätt att kommunicera har letat sig fram i vårt samhälle. All kommunikation är bra menar forskarna, dock sparar vi inte så ofta våra e-mail som vi skriver på datorn, ej heller alla sms ( meddelande på mobiltelefonen). Dialogen blir en annan, likaså när vi chattar på nätet, egentillverkade förkortningar på ord gör dialogen snabb och föränderlig, men ingen sparar breven på samma sätt som innan. Brevkompisar blir istället nätvänner som man meddelar sig med via tangentbordet till din dator.

Det är en konst att skriva brev, i reportaget på radio hade många elever svårt att formulera början på sina brev. Eftersom de aldrig försökt var det svårt i början. Egentligen ser jag inte så stora problem med att våra medel att kommunicera förändras, men när vi tappar språket, har flera timmars tv-tittande och dataspel, sms:ar och inte i samma utsträckning skriver dagbok, så förlorar vi en generations tankar och funderingar. Inget sparas?det försvinner ut i cyberrymden? Någon gång i sitt liv måste mer eller mindre alla skriva formella brev, till myndigheter, jobbansökningar och mer formella inbjudningar. Har man aldrig gjort detta innan blir det svårt. Det är en konst att skriva. Likaså att läsa. Ju större ordförråd du har och ju mer böcker du läser desto större färdigheter får du i ditt eget språk. En självkänsla i att våga skriva, våga tala, våga ta en diskussion. Du får lättare att uttrycka dig, förstå komplicerade sammanhang och skaffa kunskaper på nya sätt. Kunskap är makt, och kan jag inte språket så kan jag inte heller ta mig fram i samhället. Datorerna används allt mer, vilket jag tycker är mycket positivt. Jag kan lättare nå kamrater, skriver lättare och snabbare meddelanden och kan lättare söka information. Tyvärr får detta andra konsekvenser. Att skriva med vanligt papper och penna blir inte lika frekvent, skrivstilen har nästan försvunnit och när jag slipper använda blyertspenna, så blir min handstil inte speciellt vacker och många gånger oläslig.

Vårt språk är oerhört viktigt. Det är en tillgång i kunskapssökandet genom hela livet. När vi inte skriver och läser lika mycket blir även stavningen drabbad. Det blir ett handikapp när jag inte kan skriva och uttrycka mig. Jag ser språket som en demokratifråga. När jag var i Palestina förra året förstod vi inte vad som hände de första dagarna under den Nya Intifadan trots massiv mediabevakning med tv och tidningar. Jag kunde inte arabiska och eftersom all information gavs på ett annat språk kunde jag bara förstå att något var mycket fel, men inte vad detta var. Jag kan bara tänka mig hur flyktingar och invandrare känner sig när de kommer till kalla nordliga Sverige utan att kunna ett enda ord svenska. Språk är A och O i vår allt mer globaliserade värld. Kontakten mellan länder och kontinenter sker dagligen. Det spelar ingen roll hur viktig tyska, engelska, spanska och arabiska är. Har vi inte ett modersmål, vilket det än må vara, så är vi inte bara tappat vårt sätt att kommunicera utan även vår historia, kultur och identitet.