Den sökande arbetarrörelsen
Efter den senaste tidens diskussioner om kött å ena sidan och socialdemokraternas partiprogram å andra sidan har jag inte kunnat undgå att ha vissa funderingar och dra vissa paralleller mellan arbetarrörelsens främsta företrädare, socialdemokraternas ordförande Göran Persson och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.
När Persson var ny som partiledare, sa han, att han skulle bli präst i sin nästa karriär. Det var säkerligen inte menat att tas bokstavligen, men var definitivt ett utryck för att han inte tog avstånd från varken religionen eller kyrkan. I samband med att Wanja Lundby-Wedin skulle bli vald berättade hon att hon var troende. När hon senare tillträdde deklarerade hon att hon också var feminist. Inte långt senare sa Persson samma sak. Strax före jul meddelade hon i Rapport att hon var vegetarian. Några dagar senare gick Persson ut och sa, att även han började känna avsmak för julbordets animaliska läckerheter. Den tidigare så älskade julsyltan kändes inte längre lika fräsch.
Men att Persson skulle härma Lundby-Wedin, som kanske upplevs som en mer trovärdig feminist och vegetarian, vill jag därmed inte hävda. Men det som hänt är definitivt utryck för ett intressant fenomen. Det kan gärna inte vara ett uttryck för en slump att dessa höga företrädare hamnar på samma kurs i dessa tre frågor.
Nu över till förslaget till socialdemokratiskt partiprogram. Både Persson och Lundby-Wedin har varit djupt inblandade i detta. Plötsligt kan jag förstå vad det är som gör att jag känner mig lite odefinierat irriterad på det. Jag som är en köttätande ateist, som dessutom inte känner mig hemma med de florerande definitionerna på feminist, känner mig främmande inför mycket av det nya i arbetarrörelsens tankegods.
Den elake skulle nog hävda att Persson och Lundby-Wedin är trendkänsliga. De har förstått att det nu är inne med andlighet, feminism och veganism. Men lika gärna skulle man nog kunna hävda att de är sökande. Allt det som kändes givet inom arbetarrörelsen har vänts upp och ner. Den ideologi som ifrågasatte kyrkan och religionen, med självklarhet satte klass före kön och som med ännu större självklarhet satte människans rätt framför djurens, är i grunden ifrågasatt.
Men istället för den traditionella ideologin finns ingen samlad ny ideologi. När man läser förslaget till nytt partiprogram känns det ibland som hoprafsade pusselbitar av gammalt och nytt, nedslängda i samma låda. Huruvida dessa passar ihop eller inte har ingen riktigt funderat färdigt över. Ingen har på allvar försökt pussla ihop det nya pussel som uppstår, efter att man rensade ut de bitar som alla ansåg blivit alldeles för gamla och nötta och slängde ner två nävar nya fina bitar.
Jag vet inte om man kommer att få ihop detta nya pussel. Om man lyckas kanske det blir riktigt vackert - det nya kanske smälter ihop med det gamla till någon ny socialdemokratisk ideologi som passar vår tid. Jag hoppas det. Traditionell socialdemokratisk ideologi behövde en viss fasadrenovering. Samhället har förändrats i grunden sedan 1900-talets början. Ett nytt partiprogram måste spegla dessa förändringar.
Men det kan bli så att om man börjar pussla ihop en ny ideologi, måste man kanske byta ut alla gamla pusselbitar för att få ihop det hela igen. Det som var en någorlunda sammanhållen socialdemokratisk ideologi byts ut mot något helt nytt.
Slutligen är jag kanske ensam om att bry mig om huruvida detta pussel går att foga samman. Andra är kanske helt nöjda med denna saliga blandning av gamla kära och nya trendiga pusselbitar.
