Den udda upprorsledaren Marcos i Mexiko

Subcomandante Marcos tågade in i huvudstaden Mexico City i söndags kväll. Det var ett triumftåg som bevakades tätt av medierna. Marcos har lett en fredsmarsch för delstaten Chiapas längst i sydväst. Den har tagit två veckor, och allt har gått lugnt till.

Marcos förhandlar med president Vincente Fox som valdes i juli förra året och tog över makten i december. Med det valet bröts statspartiets långa makt. Det kallar sig Institutionella revolutionära partiet och hade fram till i somras tillsatt presidenter efter behag och dominerat parlamentsval liksom val i delstaterna. Vincente Fox representerade ett högerparti som visserligen vann presidentvalet men inte fick majoritet i parlamentet.

Vem är då Marcos? Vad man vet var han förut lektor vid ett universitet och hette möjligen Rafael Guillén Vincente. Han var kommunist och bröt upp med några partivänner till indianer i sydväst för att kämpa för att de skulle få medborgerliga rättigheter.

Mexiko har omkring 100 miljoner invånare, och av dem räknas tio miljoner som indianer som talar 59 olika språk. Marcos och hans vänner tog sig an stammen Zapata i sydväst. Han krävde att Zapata liksom andra indianfolk inte längre skulle behandlas som andra klassens medborgare och att deras sedvänjor skulle respekteras. Deras byäldste skulle utses i öppna församlingar och inte i hemliga val. Deras rättskipning skulle gå före mexikansk lag. Viktigast var att lyfta landets indianer ur fattigdom och isolering genom insatser av den centrala statsmakten.

Marcos kallar sin rörelse zapatister efter indianstammen som är hans politiska bas. Hans rörelse är fredlig och hederlig jämfört med så kallade rebeller i ett par andra stater i Latinamerika. Värst är det i Colombia där två ”rebellrörelser” och en mordisk högermilis i storgodsägarnas tjänst härjar. Colombia är en stat i sönderfall, och regeringen har nyligen erkänt sin maktlöshet genom att medge att den största rebellrörelsen härskar i ett område stort som Götaland.

Friskarorna i Colombia höll sig i början med marxistisk retorik och påstod att de kämpade för småfolket mot storgodsägare och kapitalet. Målet var en jordreform. Så var det kanske. I dag kontrollerar de förmenta rebellerna en god del av produktion och distribution av kokain med USA som huvudmarknad. Människorov med frigivning mot lösen är binäring.

Jämfört med dessa rövare har Marcos varit politiskt klok. Han är tydligen en stor PR-begåvning. Han har vunnit stor uppmärksamhet i inhemska och internationella medie med många intervjuer och talrika uttalanden och manifest. En samling av hans manifest har just kommit ut i svensk översättning.

När han och hans anhängare vandrade till huvudstaden var han säkert iförd rånarluva med hål för munnen så att han kunde få in pipan. Luvan har blivit hans varumärke och är nog en markering av att han inte är en gammaldags ledare utan en av många fast mera verbal. Han talar för ett kollektiv.

Åren 1994-96 pågick förhandlingar om att ge indianerna större rättigheter. De avbröts av Marcos. När han nu har återvänt till förhandlingar med en ny president gäller samtalen i stort ett redan färdigt avtal som Vincente Fox måste pressa igenom parlamentet som återsamlas i denna vecka. Marcos har sagt att han och hans vänner stannar i huvudstaden till dess parlamentet har godkänt ett avtal. Det lär ta många veckor, och frågan är om Marcos kan godta det avtal som redan finns utan stora förändringar.

Både för Marcos och presidenten står prestige på spel. För det arma Mexikos skull får man hoppas att allt slutar väl.