Det var en gång ett märkligt land

Det var en gång ett land som inte alls ligger så långt bort härifrån som man skulle kunna tro.

Det här landet var märkligt på många sätt.

Landet styrdes faktiskt av en riktig president, som både kunde skriva sitt namn rätt och höll noga reda på i vilken stad hon talade.

När det var dåliga tider i landet försökte företagen på alla sätt behålla sina arbetare. De ville ju inte att de anställda skulle bli arbetslösa. Och så tänkte de på att snart skulle tiderna bli bättre igen och då var det ju dumt att göra sig av med alla dessa duktiga anställda.

I det här landet tyckte man att det var viktigt att folk producerade varor eller tjänster som folk behövde. Därför var lönerna höga i produktionen, inom sjukvården och äldreomsorgen. De som bara flyttade runt pengar i den finansiella tjänstesektorn – en fullt respektabel sysselsättning i sig – tjänade däremot inte lika mycket.

Befolkningen i landet betalade gemensamt för barnomsorg, skola, sjukvård och omsorg om de gamla. När inkomsterna steg byggde politikerna ut dessa verksamheter därför att väljarna gjort klart att de ville ha en bra välfärd.

Folk var stolta över välfärdssystemet. De litade på att de skulle få en bra service när de själva behövde det. Men de förstod också att de måste betala de höga skatter som krävdes för att finansiera välfärden.

Det gick bra för landets ekonomi. Och oppositionens talesman i riksdagen reste sig upp och sade:

- Vi vill prisa regeringen för den politik som förts. Även om de haft lite tur så har regeringens ekonomiska politik spelat en avgörande roll för det goda resultat.

Levnadsstandarden steg. Mest pengar gick till barnfamiljerna och pensionärerna därför att andra grupper höll igen sina krav.

- Vi får ju ändå så bra löneökningar, sa de.

Ett kommunalråd, som ertappats med att ha gått på nattklubb på skattebetalarnas bekostnad under en lyxresa på kontinenten erkände i en TV-intervju:

- Det är mitt fel alltihop. Jag skäms för vad jag har gjort och ber alla om ursäkt. Men ni förstår, jag kände mig så olycklig och ensam.

I detta land betalade alla höginkomsttagare den skatt som ålagts dem. De försökte inte smita undan genom att placera pengar utomlands och sedan strunta i att deklarera avkastningen. Och höginkomsttagarna i landet sade:

- Vi har råd att betala de som städar våra hem varje fredag en hygglig lön och de avgifter och skatter som hör till därför att vi har så höga inkomster och har gjort så stora aktievinster.

I det här landet tjänade kvinnor och män ungefär lika mycket pengar. Papporna var därför hemma lika länge med sina barn som mammorna.

Barnen gavs plats i samhället. Arbetstiderna för småbarnsföräldrarna arrangerades på ett sådant sätt att de lättare skulle klara både jobbet och familjelivet.

Och det föddes många barn i landet därför att människorna älskade barn och för att föräldrarna hade tid att älska.

Ja, har ni hört så märkligt?

Men det var ju som sagt i ett annat land. Dock inte så långt borta som man skulle kunna tro.