Domare vann historisk match för slavarbetare
En klok domare i New York har med framgång övat utpressning mot tyska banker och industriföretag. Hon heter Shirley Wohl Kram och hade samlat på sig åtta krav på åtal mot tyskt näringsliv, krav från forna slavarbetare i det tysta naziriket. Nu har hon avvisat åtalen men först sedan tyskarna mjuknade.
Utländska slavarbetare fanns under andra världskriget i koncentrationsläger och i industrin. Historien om hur de har krävt och slutligen ser ut att få ersättning är lång och krokig. Den tyska regeringen och förbundsdagen har anvisat en klumpsumma på fem miljarder D-mark, kring 25 miljarder kronor, till en fond för ersättning till forna slavarbetare.
Förutsättningen var att det tyska näringslivet bidrog med en lika stor summa. Men det gick trögt, trots att näringslivet kunde dra av hälften från skatt. I verkligheten skulle tyska staten betala 7,5 miljarder D-mark.
Näringslivet skyllde på att även om det betalade in sin andel till den gemensamma fonden för ersättning till forna slavarbetare så riskerade tyska företag processer i USA med krav på långt större summor. Amerikanska advokater lär ha krävt 150 miljarder D-mark, närmare 750 miljarder kronor. Det finns över 1,5 miljoner slavarbetare som har överlevt. Åldern är förstås hög, och med var dag minskar antalet. Det skulle alltså bli billigare om man väntade, ansåg tydligen tyska direktörer.
Det finns en överenskommelse med regeringen att det högsta beloppet som skall betalas i ersättning är 15 000 D-mark, kring 75 000 kronor. Det är till slavarbetare i koncentrationslägren. Lägst är ersättningen 5 000 D-mark, kring 25 000 kronor, till forna slavar i industrin.
De flesta som har överlevt finns i Central- och Östeuropa, och utan domare Kram i New York lär de ha fått vänta på den snåla gottgörelsen.
Det tyska näringslivet tillsatte en insamlare av pengar till fonden för gottgörelse, men arbetet gick trögt även om en del företag var snabba att hosta upp pengar. Intressant nog kom bidrag från företag som grundades först efter andra världskriget, alltså efter 1945.
Men flera av de stora sölade. De skyllde som sagt på hotet om långt större krav från enskilda i USA. Enligt den senaste noteringen hade näringslivet fått ihop 3,6 miljarder D-mark av utlovade fem miljarder.
17 tyska företag var trögast. De kritiserades offentligt och hade väl kunnat leva med det.
Men så småningom insåg de att om de fortsatte att trilskas så riskerade de att få svårt att samla in kapital på den amerikanska marknaden för att växa i USA och den övriga världen.
Det handlade alltså om stora företag och inte om Svenssons Plåtslageri.
Den insikten och inte några moraliska skäl fick dem slutligen att mjukna och nu skall de kvickt skjuta till de pengar som fattas.
Domare Kram vann alltså matchen, ser det ut. De åtal hon har lagt ned kommer från östra USA. Kvar finns ett krav från västkusten. Men det skälet är tydligen för tunt för tyska direktörer att längre hålla på slantarna.
