En liten detalj återstår...

Skolministern har fått ett förslag från en arbetsgrupp i Utbildningsdepartementet om att etik och moral ska ingå i ett nytt kärnämne i gymnasieskolan.

Det går framåt!

Själv har jag alltid haft svårt för att fatta varför det har betraktats som nästan fult att tala om etik och moral. Ja, i vart fall ordet moral har länge getts en negativ innebörd. Jag tänker på ord som moraltant, moralkaka, moralist o s v.

Ordet moral betyder enligt Bonniers svenska ordbok: regler för vad som är rätt och orätt; förmåga att följa dessa regler. Etik betyder: läran om seder och moral.

För mig har det alltid framstått som självklart att ett samhälle måste grundas på att människor har någorlunda gemensamma uppfattningar om vad som är god sed d v s vad som anses vara rätt och vad som anses vara fel.

Det betyder inte att moralen alltid är och förblir densamma. Värderingar förändras och förskjuts över tiden. Ingen (nästan) tycker t e x idag att det är särskilt omoraliskt i att människor lever tillsammans utan att vara gifta med varandra. Däremot har vi inte ändrat oss ett enda dugg i vår uppfattning om att det är förkastligt att döda en annan människa.

En av poängerna med ett demokratiskt samhälle torde vara att nya och/eller förändrade värderingar som omfattas av en majoritet av medborgarna får genomslag i de politiska beslut som fattas. Och att det måste finnas etik och moral i samhället står utom varje rimligt tvivel. Vad ska vi annars grunda våra lagar på?

Jag ser förslaget om ett nytt kärnämne i skolan som ett uttryck för att vi nu åter börjar kalla saker och ting vid deras rätta namn. Begreppet ”värdegrund” som använts under senare år har i alla fall jag uppfattat som ett uttryck för någon slags rädsla för att ta ord som etik och moral i munnen vilket har gett en otydlighet som följd. Ordet finns för övrigt inte i min svenska ordbok.

Jag tror att vi i vårt sekulariserade samhälle, med den oerhörda påverkan när det gäller värderingar och attityder som vi utsätts för i allehanda media, är det mycket viktigt att vi är tydliga om vilken etik och moral som vi anser ska gälla.

Kyrkan lärde oss att älska vår nästa såsom oss själva, att hedra vår fader och moder , att inte stjäla, att inte bära falsk vittnesbörd om vår nästa, att inte dräpa o s v.

Idag är kyrkans möjlighet att nå människor för att förkunna detta budskap inte vad den har varit. Det betyder inte att det är något fel på budskapet. Snarare är det väl så att för alla oss som, även om vi inte är troende, alltjämt känner samhörighet med det kristna kärleksbudskapet gäller det att delta i förkunnelsen.

Såsom varande socialdemokrat är det dessutom helt i linje med traditionen.

En av de bästa böcker jag läst i mitt liv heter Socialdemokratins idéarv och skrevs av en man vid namn Gunnar Gunnarsson. Den beskriver på ett utomordentligt sätt hur de idéer som ligger till grund för den svenska socialdemokratin utvecklats ur och således har sin rot i kristendomen.

Föreställningen om alla människors lika värde och okränkbarhet hör dit liksom den logiska konsekvensen i kravet på jämlikhet. Friheten som inte får utövas på andras bekostnad, individens ansvar för sina handlingar men också nåden, förlåtelsen.

Sen återstår bara den lilla detaljen att också leva som man lär!