Galna kor och galet jordbruk i EU

Jordbruksministrarna i EU har det svårt liksom deras regeringschefer. På ena sidan utbredd rädsla bland konsumenterna för att nötkött i butiken kan vara smittat av BSE, som leder till att kor blir galna och människor drabbas av en dödlig sjukdom. På den andra sidan galna bönder som kräver ersättning för redan lidna och befarade förluster.

Bönderna har talets gåva men det har inte korna. Jordbruket i EU är en liten del av medlemsländernas ekonomi, men bönderna är väl organiserade, och deras organisationer kan konsten att utöva politiska påtryckningar.

I Frankrike behandlas bönderna politiskt som heliga kor, om formuleringen tillåts, och lyder inte politikerna är de raskt ute och demonstrerar. Oron för smittat kött finns i hela EU men tycks vara störst i Tyskland. Det har lett till utbredd bojkott mot nötkött och mat som korv där nötkött är en ingrediens.

Det tyska jordbruket har en skrytutställning i Berlin en gång om året, kallad ”Gröna veckan”. Årets utställning avslutades senaste helgen och var tydligen en dämpad historia.

Nu heter det att två miljoner kor i hela EU, skall slaktas, kreatur som är under 30 månader och kanske ned till 24 månader. Enbart i Tyskland är det en dödsdom som gäller 400 000 kreatur.

Ingen tycks veta vad man skall göra av denna mängd av kadaver. Det finns inte kapacitet att bränna dem om det blir en plötslig masslakt.

I EU gäller ett totalt förbud mot att använda köttmjöl vid utfodring av kor, får, grisar, värphöns och slaktkycklingar. Det gäller i första hand till halvårsskiftet. Förbudet var ett politiskt beslut som var betingat av konsumenternas oro.

Människors oro måste alltid tas på allvar och med respekt. Det är en demokratisk skyldighet. Men hur befogad är denna oro?

Om man som okunnig söker sätta sig in i frågan går det att finna att de tester som används i dag är gova instrument. För att proven skall ge utslag krävs höga koncentrationer av BSE i hjärnan på ett undersökt kreatur. Proven missar mindre men kanske farliga mängder.

För säkerhets skull och av politiska skäl har beslut alltså fattats i EU om slakt i stor skala av kreatur.

I Tyskland kan några politiska offer redan räknas in. Två ministrar i förbundsregeringen har fått sparken, ansvariga för jordbuk och hälsovård. I Bayern har delstatens minister för hälsofrågor tvingats avgå sedan det avslöjades att svinaktiga veterinärer har skrivit ut kanske 1 500 ton till svinuppfödare i Bayern och Österike av förbjudna medel som antibiotika och tillväxthormon.

1999 skrev veterinärinstyrelsen i Bayern ett brev till ministern och varnade för den olagliga trafiken. Aldrig sett, sade ministern.

I Tyskland har förbundskansler Gerhard Schröder sagt att det behövs en omläggning från industriellt till ekologiskt jordbruk. Det är sant men tar helt visst tid och kostar pengar. Ett sådant jordbruk blir för dagen mindre lönsamt för odlare. Hur ersätter man dem för sannolikt minskade inkomster? Först genom statskassan och sedan genom högre priser för konsumenterna?

Bönderna är naturligtvis inte samhällets fiender och de skall ha en rimlig utkomst. Men köttkrisen vore ett tillfälle att lägga om EU:s vansinniga och dyra jordbrukspolitik, som slukar kring hälften av unionens budget även om utgifterna minskar sakta. Som man vet får bönderna i EU betalt för att producera mera livsmedel än som går åt. Överskotten exporteras utanför EU med hjälp av ekonomiska stöd som i sin tur gör jordbruk i andra länder oekonomiskt. En vettig lösning vore att betala bönder i EU för att de håller landskapet öppet men inte producerar för mycket och hellre på ekologiskt vis. I Sverige prövar vi metoden för öppna landskap.

Metoden är värd att andra studerar den. Det blir i längden billigare för EU-staternas regeringar och inte minst för konsumenterna. Dessutom bär vi oss bättre åt mot omvärlden.