Historisk vänsterseger i Paris
Det skrevs politisk historia i Paris i söndags. Det var andra omgången i val av borgmästare i hela landet i de städer där ingen kandidat hade fått hälften av rösterna i den första omgången en vecka tidigare. Efter första omgången föll småpartierna bort. Bara de två med flesta röster var kvar.
Högern har styrt i huvudstaden i 130 år, sedan den revolutionära Pariskommunen 1871. Under den tyska ockupationen 1940-45 tilläts nog inget demokratiskt tjafs.
Nu vann socialisten Bertrand Delanoë i Paris och en partivän i Lyon, landets näst största stad. I övrigt höll högern ställningarna ute i landet. Man kan inte tala om något politiskt jordskred. Valet i Paris ansågs i förväg ha rikspolitisk betydelse men den blir knappast så stor som det hade talats.
Nästa år är det presidentval i Frankrike. Den sittande presidenten Jacques Chirac ställer upp för högerpartiet RPR, Samling för republiken. Mot honom står sannolikt Lionel Jospin, ordförande i socialistpartiet och regeringschef. Chirac blir 69 år i november men åldern tycks inte vara något hinder. Jospin är heller ingen ungdom. Han blir 64 i sommar.
Det är alltså tveksamt om borgmästarvalen i Paris och Lyon och i andra städer påverkar presidentvalet nästa år. Däremot kan man säga säkert att en fransk borgmästare har mera politisk makt än en ordförande i kommunstyrelsen i Sverige.
Högern i Paris och Lyon föll på eget grepp, inbördes strider i högerpartierna. Chirac var borgmästare i Paris i 18 år, 1977-95 innan han blev president. Han var en omvittnat effektiv borgmästare men samtidigt blommade korruptionen under hans långa tid vid makten. Partivänner anställdes i kommunalförvaltningen men lyfte bara lön utan att göra något, och kommunala uppdrag att bygga delades ut mot mutor.
Chirac efterträddes i Paris av sin mångårige medarbetare Jean Tiberi. Men nu avslöjades hela korruptionshärvan, och Tiberi uteslöts ur partiet RPR. Han ställde ändå upp som vilde i den första valomgången den 11 mars och vann 14 procent av rösterna. Med det var han borta i den andra omgången, men tiden före de båda valdagarna pågick hårda inbördes strider inom RPR som inte orkade med mycket till propaganda mot socialisterna.
Högerns kandidat i borgmästarvalet i Paris var Philippe Séguin. Hans agerande före valet är undervisning i konsten att förlora. Paris består av 20 stadsdelar, och i varje del väljs borgmästare och kommunalråd. Dessa väljer borgmästare för hela staden. I denna församling med 163 medlemmar fick socialisten 89 röster, knappast ett jordskred men likafullt historiskt.
Séguin gjorde misstaget att placera sig på fjärde plats för partiet i en stadsdel där vänstern är stark. Hans partivän i Lyon gjorde misstaget att vänslas med rasistpartiet Nationella fronten. Det ogillade väljarna.
Vem är då Bertrand Delanoë och vad vill han? Han förlorade ett val till nationalförsamlingen i mitten av 80-talet det var i provinsen, och lämnade politiken. Men nu har han kommit tillbaka. På hans program som borgmästare står att ta över privatägda hus som står tomma i kommunal förvaltning. Unga utan arbete skall få jobb med att bevaka gatuövergångar till skolor så att polisen får mera tid att bekämpa brott. Han vill också förbättra vården av knarkare.
Han har öppet sagt att han är homosexuell. Lyckligtvis är det numera inget politiskt argument mot någon i Frankrike, vad man kan förstå.
