Hur ska kolossen Kina fortsätta att utvecklas?

En av de stora frågorna när George W Bush tar över i Vita huset är hur USA förhåller sig till Kina i fortsättningen. En vanlig förmodan är att USA går på något större avstånd.

De styrande i Japan skulle välkomna om USA ökade avståndet till Kina. Japan har känt sig undanskuffat av Clinton. Landet går genom en besvärlig tid. Regeringschefen Yoshiro Mori är impopulär och hans regering svag. Ekonomin har stagnerat i flera år.

Ändå ter sig dessa problem måttliga jämfört med vad som förestår makthavarna i Kina. Där väntar ett generationsskifte i ledningen. Det skall helst genomföras utan politiska konvulsioner och synlig maktkamp, på samma smidiga sätt som när partichefen och presidenten Jiang Zemin kom till makten 1989.

Ekonomin i Kina växer stadigt, men tillväxten har avtagit de senaste sju åren. Vad kan ledningen göra åt det utan att förlora politisk kontroll?

Efter många om och men har Kina släppts in i den internationella frihandelsorganisationen WTO. Det ger Kina några fördelar men skapar också problem.

Kina och FN har kommit överens om ett avtal som gäller mänskliga rättigheter. Förhandlingarna tog nära två år. Avtalet förutser att Kina utbildar polis, åklagare och domare att respektera mänskliga rättigheter mera än som sker i dag. Mary Robinson, FN:s ansvariga för mänskliga rättigheter, sade offentligt i Peking att regler för mänskliga rättigheter måste respekteras av alla länder som har skrivit under konventionen. Nja, svarade president Jiang Zemin, varje land har sin egen historia och kultur och måste bedömas därefter. I Kina avrättas flera människor än i hela den övriga världen tillsammans.

Partikongressen möts vart femte år, och 2002 är det så dags. Vid kongressen är det dags att bekräfta redan fattade beslut om ett generationsskifte i maktens topp. Politbyrån har 22 medlemmar, och dess makt är koncentrerad i politbyråns ständiga utskottt som har sju medlemmar. Fem av dem faller för åldersstrecket, om partihövdingarna gör vad de säger. Blivande pensionärer är i så fall nuvarande regeringschefen Zhu Rongji och Li Peng, talman i nationella folkkongressen, alltså parlamentet. Centralkommittén har 189 medlemmar och 130 ersättare. Också där väntas äldre få lämna och yngre ta plats.

Partichefen och presidenten Jiang Zemin har sagt att alla som fyller 70 skall lämna ifrån sig makten och gå i pension. Men det är inte säkert att han själv lämnar över helt och hållet. Det är möjligt att han sitter kvar som ordförande i den centrala militärkommittén, den faktiska maktens centrum.

Officiellt sägs att ekonomisk tillväxt går före allt annat. Men hur hanterar då partihövdingarna den baktunga och ineffektiva statliga industrin? Ingen vet. Den statliga industrisektorn svarar i dag bara för knappt 30 procent av produktionen, men har 44 procent av de sysselsatta i städerna och tillföra statskassan 70 procent av dess inkomster. Statliga banker tvingas ge krediter till företag som egentligen går med förlust. Det gör den nödvändiga tillväxten svårare. Sådana krediter är bortkastade pengar.

Som president kommer Bush hur som helst inte förbi jätten Kina med 1,2 miljarder invånare.