Journalister som berättar egna historier istället för andras

Aftonbladets artikelserie om de fattiga och de rika slog ned som en medial bomb för några veckor

sedan. I partiledardebatten hänvisades till den verklighetsbild som Aftonbladet målade upp och

diskussionen kom i mångt och mycket att handla om de ökade inkomstklyftorna. Aftonbladet

gjorde dagen efter partiledardebatten ett knäck på sin egen fullkomlighet och slog på stora trumman

för sin samhällsgranskande journalistik. Triumf, skål och grattis.

Tro mig, jag är den första att hylla grävande journalistik som försöker belysa orättvisor i samhället.

Men i just detta fall ifrågasätter jag såväl journalisternas arbetssätt, som deras vilja att verkligen visa

den sanna bilden av Sverige. Det kräver dock en förklaring.

Några av mina närmsta vänner deltog i Aftonbladets ”granskning”. För en tid sedan blev de

uppringda av en reporter som förklarade att hon sökte ett ungt par som jobbade i IT-branschen för

en artikelserie som om olika typer av människor i Sverige. För att visa på Karlskronaregionens

snabba tillväxt ville hon gärna få tag på ett par som bodde där. Mina vänner tyckte det lät som en

lovvärd sak att ställa upp på och ett sätt att ge något tillbaka till Karlskrona - i form av publicitet

kring deras sätt att se på utvecklingen och samhällsklimatet.

Några veckor senare fanns reportern på plats hemma hos mina vänner. Intervjun varade i flera

timmar och frågorna handlade uteslutande om tillväxtregionen Karlskrona, varför man väljer att

bosätta sig här och vilka förutsättningar som finns för livskvalitet utanför jobbet. Efter intervjun

visade vännerna reportern runt i lägenheten och hon ställde några frågor ”off the record”, mer i

form av samtal, typ: ”Vilka fina stolar - var har ni köpt dom? Sådana har jag letat efter”.

Artikelserien visade sig senare handla om de ekonomiska klyftorna i Sverige, och serien kallades

”De fattiga &de rika”. Mina vänner framställdes som ett par som lever i lyx och flärd och som

tycker att det är bra att det finns stora ekonomiska skillnader i Sverige. ”När Aftonbladet kommer

på besök bjuder de på kaffe ur silverkoppar.” ”Deras semester: Lyxresa till New York.”

Förutom rena citatfel, återfinns en mängd faktafel. Silverkopparna är kaffemuggar i borstat stål,

billigt inhandlade. Lyxresan till New York är ingen lyxresa, utan en ren familjeresa eftersom min

polares pappa bor där. I artikeln beskrivs den dyra italienska soffan, som egentligen är en

IKEA-soffa inhandlad för 3 975 kronor. Den lyxiga bostadsrätten är en vanlig hyresrätt som

vännerna har stått i kö för. Hyran är på 5 900 kronor i månaden, som de delar på. För att nämna

några felaktigheter.

Nu är dock inte mina vänner de enda som har drabbats. I samma artikelserie återfinns andra som på

samma sätt har blivit vilseledda, förvridna och orättvist behandlade. I senaste numret av tidningen

Journalisten uppmärksammas artikelserien och en ”riktig” journalist ger ytterligare pinsamma

avslöjande om Aftonbladets oetiska arbetsmetoder. Fler har blivit lurade.

Som journalist har man ett stort ansvar att beskriva människors verklighet. När dessa människor

istället används för att berätta journalistens historia, är det inte längre journalistik. Då liknar det mer

fiktion. Men iklätt Aftonbladets varumärke blir plötsligt dikten till sanning och då är det inte längre

ett oskyldig drama, utan en verklighetsmanipulation som strider mot all journalistisk etik och

yrkesheder. Artikelserien var färdig redan innan första intervjun hade genomförts. Och det är för

jävligt.

Fast på ett personligt plan är jag mer arg och ledsen för mina vänners skull. Det som är skrivet och

tryckt, är skrivet och tryckt. Att leva med känslan av maktlöshet är allt annat än enkelt. Och i en

liten stad som Karlskrona? Hur skulle du själv känna dig?