Kräver inte marknaden något längre?

Har ni tänkt på att det var länge sen man kunde läsa att "marknaden kräver ?". Man undrar om marknaden slutat kräva eller om det är tidningsredaktionerna som ändrat språkbruket?

Eller också är marknaden helt nöjd. Jag läste att värdet av våra så omsorgsfullt placerade premiepensionspengar redan minskat med tre miljarder. Och det måste väl innebära att nån annan fått dessa tre miljarder. Eller?

Jag funderar fortfarande en del på den här framtidsdebatten som vi hade i Karlskrona för några veckor sen. Det är det här med individens plats i systemen som vi verkar ha svårast att reda ut. Individuell och individualism tenderar att ses som samma sak. Och då blir det värdemässigt oredigt.

Exempelvis detta med premiepensionen. Här ska var och en bestämma om vilken kapitalist som ska spekulera med sina egna pengar. Flera socialdemokrater gör en märklig tolkning av detta kraftfulla avsteg från ett solidariskt samhällsbygge: Det är ju demokratiskt att jag kan påverka min pension. Hur tänker man då? Kan jag påverka de slutna styrelserummen i Ericsson, Telia, Volvo, Electrolux eller Skandia? Naturligtvis inte. Tala om grabbar, Yvonne Sandberg-Fries!

Medan om man däremot talar om valmöjligheter inom skolans område, och att vi måste hitta individuella lösningar för eleverna. Att var och en borde kunna få möjlighet att utveckla sin speciella intelligens. (Det finns åtta olika intelligenser) Då slår många bakut. Då är det individualism och själviskhet. Den ideologiska doktrinen säger att alla kan lära sig lika mycket inom allt. Vilket alla vet är helt oriktigt. Det är ju olikheterna som gör vår värld så spännande. Att vi tillsammans, med olika begåvningar, gör den här världen bättre.

Vad politik och etik måste slå fast är: Vi har inte olika värde! Oavsett begåvning har vi samma människovärde. Jag upplever det som att den politiska doktrinen om jämlikhet skapar stora klyftor i skolan. Och det gör den därför att man förväxlar förmågan till kunskapsinhämtande med människovärdet. Individuella lösningar för eleverna befrämjar jämlikhet. Därför att då finns möjligheterna för den enskilde att hitta sitt värde, hitta sin unika plats i skapelsen.

Men när jag valt min pensionsplacering känner jag mig inte unik i skapelsen. Där känner jag mig ensam och liten i en värld av ockrare, klippare och rövare. Då hade jag hellre önskat tillhöra en kollektiv rörelse som önskar förändra den här världen till en rättvisare sådan.

Om socialdemokraterna skulle vilja bli en sådan rörelse måste den nog diskutera sina grundläggande värderingar. Gott Nytt År!