Lektion 1 i Aktieskolan
Det är inte mer än ett halvår sedan som nästan alla vuxna svenskar blev aktieägare genom premiepensionen.
Då överöstes vi med goda råd på temat: Så blir du en vinnare! Jag såg däremot ingen reklamslogan som löd: Så begränsar du din förlust.
Idag sitter vi alla premiepensionsplacerare många miljarder fattigare och undrar vad som hänt och vad som händer härnäst.
I Dala-Demokraten frågar sig Göran Greider om detta är slutet för kapitalismen.
Brittiska tidskriften Economist undrar om nedgången kommer att ta kål på den breda allmänhetens purfärska passion för aktier.
Det blir väl varken det ena eller det andra.
Men hundratusentals svenskar upplever nu den första stora börsnedgången som aktieägare.
Alla nya aktiesparare har - den hårda vägen - fått inpräntat i sig lärdomen från lektion 1 i Aktieskolan: Aktier är en riskplacering. Aktiepriser går inte bara upp utan också ner.
De som satsat på internetbolagen har lärt sig att förväntningar om hög avkastning också i praktiken innebär att risken är hög.
Vi har än en gång sett hur extremt kortsiktig och oförutsägbar aktiemarknaden är. Den vacklar från överslag till överslag – optimismen överdrivs i uppgång och pessimismen flödar över i nedgång.
Aktiemarknaden drivs mer av förväntningar än av fakta. Hur ska man annars förklara att värderingen av stora koncerner som Ericsson och Nokia, bolag som befinner sig i offentlighetens ljus 24 timmar om dygnet, halverats på några få månader?
Sådana svängningar påminner mer slumpens skördar i Bingo-Lotto än om en seriöst genomanalyserad aktiemarknad och rubbar förtroendet för aktier som sparform.
Många nya aktiesparare har fått se sitt kapital smälta ihop och är besvikna.
Jag tror ändå inte att aktiesparandet på lite längre sikt påverkas särskilt mycket. Detta därför att folk är klokare än medierubrikerna ger anledning att tro.
De flesta förstod att de enorma förväntningarna kring IT-bolagen var en bubbla. De förstod också att aktier inte år efter år kan ge 60 procent i avkastning.
De förstår att de skarpa upp- och nedgångarna på de finansiella marknaderna bara till en del påverkar den reala ekonomin. Hur det går med produktion och sysselsättning hos Ericsson och företagets underleverantörer är viktigare än aktiekursen.
Aktiesparandet är ett intressant sparande inte bara för att det kan ge högre avkastning - men återigen: till högre risk – utan också för att det är kopplat till produktionen, till investeringar i nya produkter och marknader.
Historiskt har aktierna avkastat i genomsnitt 3-4 procent mer än riskfri ränta. Men ingen kan förutsäga aktieavkastningens storlek under en bestämd tidsperiod. Det är därför sparandet ska vara långsiktigt. Ingen vet om det vänder uppåt i morgon eller först om tre år.
En del hävdar att pensionärernas pengar inte borde satsas på aktier eftersom det är spekulation på börsen.
Men vad är mer naturligt för pensionsfonder att investera i än goda villkor för den framtida produktion, det som är grunden för morgondagens pensioner?
