Affischer visar 100 år av feministisk kamp

På ett foto från en polsk demonstration 2016 syns en kvinna som håller en skylt med texten "I can't believe I still have to protest this fucking shit" ("Jag fattar inte att jag fortfarande måste protestera mot den här jävla skiten").

När gatukonstnären Jessica Hallbäck fick i uppdrag att samla feministiska affischer från de senaste drygt 100 åren i bokform för bokförlaget Max Ström fastnade hon för orden på skylten och bestämde sig för att använda budskapet som titel (minus den första svordomen).

– Ofta när jag är ute och föreläser är det många kvinnor som kommer fram och tycker att inget händer eller att det går alldeles för långsamt, säger hon.

Jessica Hallbäck känner igen den sortens ilska och frustration och har själv upplevt den många gånger. Samtidigt, påpekar hon, har många strider vunnits sedan suffragetterna och andra feministiska grupper var med och drev igenom kvinnlig rösträtt under 1900-talets början.

– Därför kände jag att jag ville ta fram en bok där man ser att kvinnor genom tiderna har kämpat och att det faktiskt har hänt massor med saker.

Den första postern i boken är från 1911 och tecknades av Bertha Margaret Boyé som en del av rösträttskampanjen i Kalifornien. Därefter följer ytterligare 19 svenska och internationella verk från olika tidsperioder fram till 2022, som ska visa på hur den feministiska rörelsen utvecklats över tid.

Just affischer är en uttrycksform som ligger Jessica Hallbäck nära. Hon har själv arbetat återkommande med formatet, bland annat genom att skriva och teckna egna budskap på baksidan av de reklamaffischer som finns på tunnelbanetågen i Stockholm.

Att verka i det fysiska rummet har flera fördelar, anser hon.

– Numera hämtar vi den mesta informationen på internet, men där lever vi också i bubblor. De som till exempel följer mig i sociala medier tycker för det mesta som jag. Ute i offentligheten möter man en annan publik och kan förhoppningsvis förändra mer.

Genom samlingen med affischer hoppas hon kunna hjälpa människor att både känna stolthet över det som har uppnåtts men också hitta inspiration till ett fortsatt politiskt engagemang.

– En viktig tanke jag hade med boken är att det ska kännas peppigt, inte deppigt.

Rättelse: I en tidigare version av texten fick Jessica Hallbäck fel efternamn, samt att boktiteln nu genomgående skrivs rätt.