De fick spela sin idol på film

Tänk dig själv. Du har haft Zlatan Ibrahimovic som idol och förebild hela ditt liv, och så får du plötsligt erbjudande om att spela fotbollsstjärnan i filmen om hans liv. Det hände skådespelardebutanterna Granit Rushiti och Dominic Bajraktari Andersson, som båda spelar Zlatan i Jens Sjögrens film "Jag är Zlatan".

Rushiti, som spelar Zlatan som ung vuxen, var själv en talangfull fotbollsspelare innan en skada satte stopp för den karriären.

– Jag har alltid försökt göra grejer som Zlatan gör, alltid. Hans fintar, hans mål, och hela hans karaktär. När man kommer från ett utsatt område så måste man på något sätt vara hård. Jag känner igen mycket av mig själv i honom, säger han.

Bajraktari Andersson, som spelar Zlatan som barn, svarar blixtsnabbt på vad Zlatan betydde för honom innan han fick rollen:

– Ett ord alltså, han var legend för mig. Den enda, säger han.

"Jag är Zlatan" fokuserar på fotbollsspelarens barndom och de allra första åren i karriären. Att uppväxten inte alltid var en dans på rosor visste däremot inte Bajraktari Andersson om.

– Jag visste bara att han var från Rosengård. Men när jag läste manuset förstod jag hur han hade haft det, vad han gick igenom för att ta sig dit han är i dag, säger han.

När filmen var färdiginspelad fick Granit Rushiti och Dominic Bajraktari Andersson uppleva det näst intill otänkbara – att åka till Milano och träffa Zlatan. Rushiti var så nervös att han höll på att tuppa av.

– När han kommer in i rummet säger Dominic bara: "Ey vad händer, Zlatan?" Han var helt gigantisk, det är helt sjukt, säger han.

– Först tänker man "Shit, det är Zlatan, det är han på riktigt!?". Men han är social och väldigt snäll och omtänksam, fyller Bajraktari Andersson i.

Samtalet blev ett snack om livet och framtiden. Killarna fick rådet att man inte ska tycka synd om sig själv om någonting dåligt händer. Och att man ska ta tillvara på chanser.

– Med den här filmen är det en dörr som har öppnats för oss, vi har fått en chans som inte många får. Sedan ska jag inte säga att jag inte förtjänar den, jag förtjänar den mer än någon annan för jag har gått igenom mycket i mitt liv. Så det här är en belöning för att jag har krigat, säger Granit Rushiti.

Nu hoppas Rushiti och Bajraktari Andersson att berättelsen ska ingjuta hopp hos publiken. Att den ska få en känsla av att det finns möjligheter även när livet känns tufft.

– Zlatans resa från att sno fotbollsskor i centrum till att spela i världens mest kända lag, det är en väg som inte många har gått. Du behöver inte spela fotboll för att känna att det är motiverande. Folk i förorterna i Sverige känner att de inte kan ta sig någonstans och att de inte har några möjligheter, men Zlatan hade samma förutsättningar som dem, säger de.

Regissören Jens Sjögren hoppas att filmen ska ge en ärlig bild av Zlatans uppväxt, och poängterar att det var viktigt att utgå från just barnets och tonåringens perspektiv. Han ville inte att filmen skulle färgas av bilden av Zlatan som "The lion".

– Då kunde jag tänka på fotbollen på ett nytt sätt. Alla sa att det inte går att göra fotboll bra på film, men jag tänkte att det måste det ju göra. Fast det var verkligen så svårt att jag fortfarande är traumatiserad, men jag är väldigt stolt över vad vi fick till. Man får flyga fram på grusplanen med kidsen i stället för att stå bredvid och titta på, säger han.

"Jag är Zlatan" slutar med en scen från grusplanen där Zlatan och hans kompisar spelade sina första matcher. Ett medvetet val, enligt Jens Sjögren:

– Det är nästa generation som springer mot oss. Det är inte Jimmie Åkesson-människor de ser upp till, det är folk som Zlatan – även om han har gjort pissdåliga grejer också. Nästa våg är redan i rullning, nästa generation rör sig mot oss, det går inte att stoppa.