Filmrecension: Känslor till max i ståuppdrama

Sasha tänker inte ha långt hår, inte läsa böcker och inte ta hand om något som lever. I inledningen av "Comedy queen" listar hon saker som hon ska undvika för att inte bli som sin mamma, precis som i romanen av Jenny Jägerfeld.

Allt det här skapar friktion och problem i vardagen och i skolan men Sasha bryr sig inte. Mamma är död och sedan hon dog har pappa inte skrattat. Han sitter mest och gråter. Vilket gör att den sista punkten på Sigrids lista är den viktigaste: att bli en comedy queen och få pappan glad igen med hjälp av ståupphumor.

Sigrid Johnson gjorde succé i Melodifestivalen 2014 redan som sjuåring, i en sketch tillsammans med Nour El Refai. Här visar det sig tydligt att hon fortfarande har star quality och ett fint jordnära skådespeleri. Hon är helt enkelt klockren som den modiga, ledsna och roliga Sasha.

Ur ett vuxenperspektiv känner man också mycket för pappa Abbe. Oscar Töringe ("Tunna blå linjen") skänker djup till rollfiguren, som håller på att sprängas inifrån av sorg och ansvar. Samt har en fruktansvärd garderob.

Sanna Lenken, kan man kalla henne en doldis trots att hon faktiskt har tilldelats Kristallbjörnen i Berlin? Hon är hur som helst en kanonregissör, så är det bara. Hon har med "Min lilla syster" (2015) och tv-serien "Tunna blå linjen" visat att hon är expert på att göra scener med hög känslodensitet, utan att det känns falskt eller överlastat.

När Sasha och pappa Abbe sitter i sin bil och lyssnar på mammans favoritlåt och börjar sjunga tillsammans hade det i en mindre skicklig filmskapares händer säkert kunnat bli smetig klyschpannkaka. I stället skapas en fin bit filmmagi.

Möjligen går det lite snabbt när alla trådar ska flätas ihop mot slutet, spåret med den skolkande skolkompisen John hastas över. Men egentligen bryr man sig inte så mycket, det här är Sashas historia.

"Comedy queen" är en snygg, varm film, med tonsäkert manus av Linn Gottfridsson. Den har goda chanser att bli en sådan där oförglömlig upplevelse för målgruppen – vilket borde vara alla tjejer i landet mellan 11 och 13. Kanske en och annan modig kille? Samt deras föräldrar, redo med näsdukar och varma kramar.