Den trångsynta nationalismens konsekvenser

För någon vecka sedan läste jag en bok som tre elever från Chapmangymnasiet hade skrivit. Den hette ”Att aldrig glömma. Berättelser om hur grannar blev fiender, familjer splittrades och hur livet kan gå vidare.” Samtliga berättelser kom från personer som har någon form av relation till Bosnienkriget.

Jag visste väldigt lite om krigen i forna Jugoslavien. Att där existerade koncentrationsläger hade ingen aning om. Det kom som en enorm chock för mig eftersom att min generation aldrig fick läsa om den här konflikten i skolan. Kanske för att det låg för nära i tiden? Eller för att ingen egentligen vet vad som verkligen hände, vad det var som gjorde att lugna och sansade personer förvandlades till hatiska trångsynta nationalister?

De senaste två veckorna har jag ägnat åt att läsa allt jag kommer över som handlar om Bosnienkriget i syfte att försöka bilda mig en egen uppfattning om varför unga män mördar sina barndomsvänner som de vuxit upp med tillsammans. Jag fastnade vid ett citat ur boken Balkan Express av författaren Slavenka Drakulic:

”Efter ett års våldsamheter, med dödssiffror som uppgår till 200.000, ännu fler sårade och över två miljoner flyktingar som sköljer över Europa, kom nyheten om koncentrationslägren. Och plötsligt såg världen att den magra, förtvivlade mannen bakom taggtråden inte var muslim, utan människa. Den bilden, orden "koncentrationsläger" och "förintelse" visade till slut vad "etnisk rensning" verkligen innebär. Till sist började människor i väst inse vad som pågick. Plötsligt stod det klart att Europa inte blivit vist av skadan, att historien ständigt upprepar sig och att någon alltid är jude. När begrepp som "dom andra" får fotfäste blir det ofattbara möjligt. ”

Jag har läst det här stycket säkert 20 gånger och inser att det stämmer så väl överrens med hur vi ser på krig och förtryck av människor. Det är enkelt att blunda när tidningsrubriker vittnar om tusentals döda men svårt att inte gråta när en individs livsöde står på spel. Det är också enkelt att förkasta Hitlers förintelse av judar under andra världskriget men desto svårare att tro att samma sak händer även idag. Det är mycket enklare att skylla problemen på ”dom andra” än vad det är att titta sig själv med en kritisk blick i spegeln. Intolerant nationalism är extremt skadligt för samhällen. Om vi på allvar vill förhindra att ännu fler folkmord och etniska rensningar sker måste vi våga säga stopp så fort den intoleranta kulan börjar komma i rullning. Fortare än vi tror kan det vara försent. Det som begärs av oss är något så enkelt som att vägra vara tyst!