Mat ska ätas inte kastas

Men kände man någon som jobbade på varvet kunde man få följa med och köpa tjocka rosa korvar och mörka ankarstockar. Engelskt te i röda plåtburkar, försvarets ärtsoppa på burk, sardiner i tomatsås och riktigt mörk choklad.

Saken var den, att dessa varor hade lagrats länge i någon bunker och när detta lager byttes ut såldes de gamla burkarna i Proviantboden. Ryktet sa att chokladkakorna i det bruna pappret var minst tjugo år gammal. Jag vet bara att de var goda. I slutet av 1970-talet slog Proviantboden igen porten för gott.

Detta var en tid då det inte fanns något bäst föredatum på maten. Husmödrarna använde synen och näsan för att avgöra. Var maten inte möglig och luktade den inte illa gick den helt enkelt att äta. Så enkelt var det då.

Nu förlitar vi oss blint på det datum som står på förpackningen. Har skinkan gått en dag över tiden vågar vi inte äta. Då slängs den ihop med allt annat vi ratar som inte är dagsfärskt. Faktum är att en barnfamilj slänger i genomsnitt var fjärde matkasse de har köpt och burit hem. Det är mat för åtta tusen kronor om året som åker rakt ner i soptunnan.

Men familjens kastade kassar är ingenting jämfört med vad stormarknader slänger. Det blir tonvis med mat varje dag. Mest slängs grönsaker och frukt. Om kunderna ska köpa bananer ska de ligga i stora fina klasar och tomaterna ska vara lagom fasta. Ingen vill ha lösa bananer och det trycks och kläms på tomaterna så att de inte är för mjuka.

I den affär där jag handlar står det sedan en tid en kundvagn med varor som säljs för halva priset. I den vagnen ligger det brunfläckiga bananer och allehanda saker som har blivit lite kantstötta eller lite för gamla. Det verkar som om ingen kan gå förbi den där vagnen utan att rota bland varorna.

Nu har äntligen livsmedelsaffärer insett att det kan vara en bättre affär att sälja maten som har kort tid kvar till utgångsdatum. Även om det ska säljas billigare är det en bra mycket bättre affär än att kassera maten. Bättre både för miljön och för plånboken.

Till sist går sju procent av skördarna från våra åkrar direkt ner i soptunnan. Mat som produceras helt i onödan.