Oacceptabel hästhandel

Kaliber har följt skandalen både bakåt och framåt, på jakt efter svar om vilka hästar det egentligen handlar om, som "hamnat på styckbordet och sugits in i köttkvarnarna". Och det som redan var mer än anstötligt blir med bekräftade nya rykten ännu värre.

Först påminns vi om analyserna. Bland annat dom runt 7 000 prover som europeiska myndigheter gjorde och där var tjugonde DNA-test visade hästkött och inte det som stod på förpackningen.

Sen om lasagnen. Som Findus, ICA, Coop och Axfood köpte av franska Comigel. Vars dotterbolag hade tillverkat den i en fabrik Luxemburg som fick sin köttfärs från Spanghero, en fransk grossist som hade köpt köttet från Draap Trading, ett företag registrerat på Cypern men med holländska ägare som ägs av bolag på Brittiska Jungfruöarna.

Och så berättas det att Draap betyder häst om man läser det baklänges och har en bolagschef som redan var dömd för fiffel med märkning av kött. Och att inspektioner styrker att Spanghero stämplar rumänskt hästkött som franskt nötkött.

Det pågår en fullständigt oacceptabel handel både med djur och människors utsatthet. Slakterier köper gladeligen hästar, friska eller sjuka, av fattiga utsatta människor. Köttet är värt mer än pengen för hästen. Och inte ens Europas sista vildhästar är skyddade, trots sina reservat. Dom jagas och slaktas dom också, och efter styckning deklareras som något annat.

Eller för att citera Kaliber, det finns en bransch med sjuka medicinerade hästar, kriminell verksamhet och förfalskade papper. Problemet är alltså inte om några av oss här, ätit häst i tron att det var nötkött, eller litade på reklamen. Det är inte heller en fråga om konsumenters tillit. Vi har snarare både hört och läst tillräckligt mycket om den globaliserade livsmedelsindustrin och kötthandeln, för att må illa av bara idén.

Det handlar istället om något så enkelt grundläggande som respekt. Om självklar hänsyn och omtanke. Hos livsmedelsindustrin och enskilda människor. För andra. Och inräknat både djur och människor.

Sen är alltid förändring liksom att stå upp för andras rätt till liv, också konsumenternas i den välmående världens sak. Men vem kan med gott samvete, eller ens lugn mage, fortsätta som förut?