Stig-Björn Ljunggren: ”Brunt är egentligen en vacker färg”
Undertexten är förstås att den bruna färgen förknippas med nazismen. På så sätt blir färg ett sätt att kommunicera indirekt. En möjlighet som insändarskribenten använder skickligt.
För en del är färgen röd positiv, för andra negativ. Hur blir det framöver, kommer coronavirusets röda färg att få oss rysa. Kommer vi att beskriva klöverängarna som ”coronaröda” i framtiden?
”Coronavirusets röda färg kommer att få oss rysa. Kommer vi att beskriva klöverängarna som ”coronaröda” i framtiden?”Stig-Björn Ljunggren
För några av oss är detta i så fall oerhört irriterande. Eftesom vi förknippar ”corona” med det guldgula coronaölens uppmuntrande färg, helst i kombination med en grön limeklyfta.
Sen spelar det ingen roll vilken färg ett virus har på riktigt. Om någon alls. Nu har denna bild satt sig, troligtvis för evigt.
Färg är som sagt inte oväsentligt. Vi vet exempelvis att om några färger ökar försäljningen om de exponeras på rätt ställe i en butik. De smyger sig alltså in ett budskap i vårt omedvetna.
Färger är dock oftast ett sätt förenkla kommunikationen. Rött signalerar varning, eller ett förbud. Medan grönt är fritt fram.
Framförallt har färger också politisk betydelse.
Färgernas fördelning över den politiska skalan är inte alltid lätt att förstå. Vi förknippar vänster och socialism med rött. Och högersidan är i allmänhet blå, om den inte är extrem och har övergått till svart eller brun.
Det lär ha varit de franska revolutionärerna som gjorde rött till vänsterfärg. Före det hade det snarare varit monarkisters och kyrkans färg. Inte minst de senare, eftersom färgen symboliserade Jesus blod.
En berömd politisk färgsättning gjorde den kinesiske ledaren Deng Xiaoping när han uttalade att ”det spelar ingen roll om en katt är svart eller vit, bara den fångar möss”.
Uttalandet har kommit att symbolisera Kinas förflyttning från folkkommunernas kommunism till en kommuniststyrd kapitalism. Deng ville ha en effektiv ekonomi, som levererade.
Och ordstävet har även använts i vårt land för att stödja tanken att en välfärdsverksamhet lika gärna kan bedrivas av det offentliga som det privata, bara det fungerar bra.
Teorin om den svarta och vita katten kommer sannolikt att utvärderas när coronakrisen är över här i Sverige, exempelvis när det gäller äldreboendena.
Hur det än blir kan vi slå fast att det var synd att nazisterna förstörde en fin färg som brun. Och att denna blivit ett skällsord.
Att det blev så, hävdar några, är att när nazistpartiet började organiseras var de i behov av uniformer. En av partiföreträdarna hittade ett militärt överskottslager med massor av skjortor i brun färg. De var ursprungligen tänkta att använda till trupper som skulle skickas till ett ökenområde under första världskriget, men nu föll det i nassarnas händer.
Men kanske ska vi vara glada över att de inte kom över vita skjortor. Då har de fördärvad tillvaron ännu mer än de gjort och ännu gör.
