Citatet: Snygghetsprivilegiet

”Ibland får jag svindel av hur privilegierad jag är.” börjar hon sin text på kultursidorna i Aftonbladet den 1 juli. Efter att ha nämnt de privilegium som lättare går att ta på, de som brukar toppa debatterna kommer hon till det kärnan av texten berör.

”Svårare är det att prata om det privilegium som känns så hisnande osannolikt att jag inte kan begripa att det är mig det berör, som ger dessa särskilda förmåner en air av överflödighet jag inte vet hur man hanterar eller förtjänar. Jag är snygg.”

Hon skriver att:

”Det finns ett extremt rus i att känna sig snygg, i att människor märker en och bryr sig om vem man är utan att man behöver göra något särskilt för att påkalla denna uppmärksamhet. Och rus är lätta att bli beroende av, göra sig beroende av.”

Lorentzon lämnar läsarna att fundera över om det ens är ett privilegium som går att kompensera för. Ett privilegium som knappt vågar erkännas.

”Men vad gör man åt det faktum att till och med spädbarn reagerar mer positivt på symmetriska ansikten? Hur kan samhället kompensera för det?”