Den svåra dialogen med Ryssland
Totalt deltar i skrivande stund ett 25-tal länder och organisationer i aktionen, och 160 ryska diplomater är på väg att kastas ut ur Europa, USA och Australien. Formellt riktar sig utvisningarna mot nervgasattacken mot en före detta rysk dubbelagent och brittisk medborgare och hans dotter i Storbritannien, ett dåd som också utsatte andra britter för livsfara.
Det förmodat ryska mordförsöket var på flera sätt ett brott mot internationella lagar. Kemiska vapen är i sig förbjudna, och Ryssland borde inte inneha sådana, än mindre använda dem. Ryssland har tidigare bundits vid ett statsmord i Storbritannien, den gången utfört med radioaktivt material. Sedan 2008 har Ryssland invaderat Georgien och stannat där, erövrat Krim och ingripit militärt i östra Ukraina.
I Syrien har Ryssland utfört massiva flygbombningar till stöd för diktatorn och massmördaren Assad, och använt, eller i varje tillåtit den syriska regimen att använda kemiska vapen och napalm. Vapen som Putin hade lovat det internationella samfundet att ta hand om och förstöra.
Diplomati är viktigare än någonsin, och utvisningen av ryska diplomater (låt vara spioner) som Ryssland troligen kommer att besvara med att utvisa motsvarande antal västdiplomater, främjar naturligtvis inte en framtida dialog med Ryssland. Rysslands uppträdande under de senaste åren visar dock inte på något större intresse för en dialog med Europa.
Vad Putin trodde sig tjäna på att provocera fram den här reaktionen är svårt se. Vare sig han ville imponera på de ryska väljarna inför presidentvalet, sända en signal till sina spioner att han kan nå dem över allt om de hoppar av, eller förödmjuka ett försvagat Storbritannien, gjorde han ett stort misstag. Hans eftertraktade gloria som internationell statsman har hamnat rejält på sned.
Den ryska ekonomin stagnerar, landet kan inte konkurrera med väst annat än på det militära området, och det nätverk av ”klienter” som regimen vilar på är fruktansvärt korrupt. En dag kopplar ryssarna ihop dessa brister med Putins styre, och då kan det gå fort utför med hans popularitet. Problemet är att ryssarna är illa förberedda för demokrati, och att ännu farligare krafter - fascister och nationalistiska militärer – kan träda fram på scenen vid tecken på oro i landet.
Slutsatser för Europa – och Sverige? Odla de kontakter som är möjliga, stäng inte nyttiga kanaler i onödan. Men visa vaksamhet mot alla försök till inblandning, och göd inte i onödan den ryska oljeekonomin genom energiköp som gör oss beroende av en regim som inte är att lita på. Godkännandet av en ny pipeline genom Östersjön till Tyskland, Nordstream 2, är i det här sammanhanget en obegriplig motsägelse.
