Elina Gustafsson: En havererad debatt om barnäktenskap
Jag tycker det är fullständigt naturligt att hela ryggraden reagerar starkt när man nås av vetskapen att barn kan tvingas in i äktenskap. Det gör även jag.
Det som dock gjorde mig chockad är hur diskussionen från ett voteringsprotokoll snabbt omvandlades till att regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) skulle vara för barnäktenskap. Vad hände? Hur kunde det bli såhär?
En lång diskussion om mötesteknikaliteter och riksdags och regeringens arbetsgång tog fart. Jag insåg själv att det jag skrev för att förklara varför regering röstade som de gjorde innehöll ord, begrepp och formalia som gemene man inte förstår.
En bekant till mig sa något som slog mig hårt: ”Är det verkligen så långt mellan de styrande och folket att de inte ens ser detta?”. Han har ju rätt. Avståndet mellan den politiska makteliten och det svenska folket känns i dag längre än vad det någonsin varit. Det är oroande och det är också detta som gör att en sån här bild och diskussion kan få en sån enorm spridning snabbt.
Jag klandrar inte bara den del av internet som väljer att dela inlägg och bli förbannade innan de tagit reda på fakta. Jag klandrar också politiker på alla nivåer runt om i landet. Vi har uppenbarligen misslyckats med att förklara och försvara hur det politiska hantverket går till. Vi har inte lyckats göra det tydligt hur den parlamentariska demokratin fungerar. I det långa loppet kan detta leda till att folket tappar förtroende och förståelse för hur demokratin går till i praktiken.
Det oroar mig mer än en enstaka debatt om ett kontroversiellt ämne där alla egentligen är överens: Barnäktenskap är olagligt och ska även fortsättningsvis vara det. Nu hoppas jag att den nya lagstiftningen, som kommer innan sommaren, kan implementeras snarast möjligt. Inte för att ta död på debatten utan för att barn har rätt att vara barn.
