Stig-Björn Ljunggren: Filosofi från Blekinge
Låt oss filosofera lite mer över kött. För egen del skulle jag gärna äta något annat än djur bara det består av saftig biff. Om oxfiléer växte på träd ginge det minst lika bra.
Jag tycker att de köttkopior som görs, och som det finns rikligt av i affärerna nuförtiden, inte är så pjåkiga. Men det har ännu inte kommit i närheten av en riktigt hängmörad entrecote.
I fredags fick jag en köttleverans hit till Korsanäs från trakterna kring Gärestad. Enligt uppgifter är köttet från medvarelser som betat fritt i landskapet. Vilket är bra, eftersom vi hellre äter djur som haft lite frihet innan slaktmasken åkte på.
Jag förstår resonemanget. Men inser att de som är motståndare till köttätande inte imponeras av logiken.
Men i gengäld är jag inte heller imponerad av argumentet att pandemier beror på att vi äter kött. Att allt skulle ordna upp sig om vi övergick till sallad.
”De tusentals år av dödliga epidemier som drabbat mänskligheten har flera orsaker, exempelvis att vi uppfunnit jordbruket, skapat städer och etablerat handelsrutter.”Stig-Björn Ljunggren
Det skulle inte förvåna mig om en tidsresenär kunde hitta belägg för att allt börjar med hunden. Att denna människans bäste vän var första steget i en symbios mellan människor och djur. Att vi upptäckte fördelarna med att ha fast boende, odlingar och husdjur.
Det finns forskare som menar att när vi blev sambo med djuren började de mer systematiskt föra över sina sjukdomar till oss. Det påstås till och med att detta inledningsvis var mer till skada än nytta för befolkningstillväxten. Men med tiden blev folk hyggligt immuna, en fantastisk befolkningstillväxt ägde rum, och den jordbrukande civilisationen etablerades.
Med befolkningstillväxten kom anhopningar av människor, alltså tätorter och städer. Vilket gav upphov till snabbare smittspridning, i synnerhet som dessa befolkningstäta områden knöts ihop av handelsvägar.
Det anses att en av de första stora pandemierna – den ”Justianska pesten” – hade sitt ursprung i klimatförändringar, förorsakade av stora vulkanutbrott på 500-talet. Det fick stora flockar av råttor att söka sig till nya tassemarker, vilket förde dem i kontakt med handelsmän som reste efter Sidenvägen.
På råttorna fanns löss, med lössen kom bakterierna som förorsakar pesten. Och via handelsrutterna fick döden lift, hela vägen från Asien till Europa.
Och digerdöden följde ungefär samma mönster. Vi vet till och med när och hur denna sjukdom, som dödade mellan en tredjedel och halva befolkningen i Europa, kom till våra trakter.
Det skedde sommaren 1349 när ett skepp anlände till norska Bergen. Även om båten var mer eller mindre övergivet därför att besättningen dött i pest, så lastade medborgarna iland det som fanns på båten. Och då gick det som det gick.
Så problemet är inte köttätandet enbart, utan att vi människor, förutom att ha uppfunnit jordbruket och skapat städer, också ha lagt oss till med vanan att resa till grannbyn.
