Maria Leissner: Gästkrönika: De som plockar outslagna liljekonvaljer
Jag hade stenkoll på vårblommorna i skogsbrynet där jag växte upp. I kanten av de kulliga kala mjuka granitbergen växte ek, sälg och rönn. I skrymslen, skrevor och tuvor fann jag de första vitsipporna, jublade över skogsviolerna och bevakade noggrant det hemliga liljekonvaljstället. När ekbladen äntligen visade sig klappade jag dem ömt.
Men varje år blev jag snuvad på de utslagna liljekonvaljerna. En granntant, som låtsades vara ute på hundpromenad med sin lilla knähund men i själva verket var på konvaljrövarstråt, smet ofelbart varje år nerför berget till Stigen med en bunt OUTSLAGNA liljekonvaljer. Och jag morrade i hemlighet mot henne där hon gick förbi.
”Skogens lag är att aldrig plocka outslagna blommor. Andra måste få en sportslig chans att njuta av dem först.”Maria Leissner
Skogens lag är att aldrig plocka outslagna blommor. Andra måste få en sportslig chans att njuta av dem först.
Skogen är vår, oavsett vem som äger den. Den är vårt hem, vår tillflykt, vårt skydd. Där bygger vi relationer till det som växer och lever. Den svenska relationen till naturen är sällsynt, men inte helt unik.
I de flesta andra kulturer, särskilt i varmare länder, är naturen, skogen och rovdjuren något farligt att stängsla in sig mot. En ljum kväll på en konferens i ett av Namibias naturreservat begrep jag att barn som växer upp i afrikanska byar inte springer barfota och obekymrade utanför byns hank och stör. Blotta tanken ger mig rysningar, sa Vekuii medan lejonen utanför vildmarkshotellets stängsel röt avlägset.
Men kurder däremot drar till skogs på våren! För tjugo år sedan reste jag i Irakiska Kurdistan just dessa härliga vårveckor när bergen står översållade med gula blommor ena veckan och röda vallmor andra veckan. På vägarna ut från den 8000 år gamla staden Erbil trängdes pickuper fullpackade med hoprullade mattor, gigantiska kastruller med dolmar och hela familjen hopträngd på flaket med gamla mormor överst.
På varje grön äng och vid varje porlande bäck breddes mattorna ut, folk dansade långdans och åt festmat och barnen lekte hela dagen i det gröna. Jag kände mig vårglad och väldigt hemma.
När det våras förnyar vi kontraktet med livet. Det vet vi som bor i kulturer där livet dör om vintern. När skogen vaknar och vårblommorna tittar fram vet jag att familjen kommer att överleva ett år till. Trygghet. Säkerhet. Liv.
Måtte Mårran ta alla som plockar outslagna konvaljer. Då snuvas vi andra på den heliga andaktsstund som ligger i att betrakta undret när de slår ut.
