Lennart Nordfors: Gästkrönika: Demokratin bryts ner från ovan
Det kan tyckas att Bartels forskning strider mot enkla fakta. Sverigedemokraternas stöd har ju ökat från 5 procent till 20. Ungerns Victor Orban verkar oövervinnerlig. I Frankrike är Le Pen huvudmotståndaren.
Högerpopulismens framgångar sägs ofta drivas av människors upplevelse av den ekonomiska utvecklingen, synen på invandring och förtroendet för politikerna. Lägg till händelser som den ekonomiska kraschen 2008-09 och migrationskrisen 2015 så har vi standardförklaringen till det förändrade partipolitiska landskapet.
Men Bartels vilar på data av hög kvalitet från European Social Survey. Undersökningen följer åsiktsutvecklingen bland människor i samtliga EU-länder sedan decennier tillbaka.
På punkt efter punkt, på just dem som sägs ligga bakom högerpopulismen, visar opinionen i EU länder ingen väsentlig förändring från tidigt 2000-tal jämfört med tjugo år senare (förutom tecken på kortvarigt ökat missnöjde i samband med t. ex den ekonomiska krisen).
”Varför ska väljarna stödja kopian när de kan få originalet? Alltför få partistrateger ställer sig den frågan.”Lennart Nordfors
Svenskarnas syn på invandring är ett exempel. Med en liten dipp kring 2015 är svenskarna de som uttrycker högst stöd för invandring. 2019 uppnådde vi värdet 7 på en 10-gradig skala. Precis som 2002.
Återstår att förklara Sverigedemokraternas framgångar. Bartels svar framgår av bokens titel: ”Demokratin bryts ned från ovan” (”Democracy Erodes from the Top”).
Högerpopulistiska opinioner har alltid funnits i en viss omfattning. Det är när de etablerade politiska partierna i sitt uppträdande, i sitt språkbruk och i sina utspel legitimerar och mobiliserar denna opinion som högerpopulistiska partier normaliseras och kan växa. Om de etablerade partierna dessutom visar svagt ledarskap som oförmåga att samverka (och kanske till och med drabbas av skandaler) kan det gå snabbt.
Vi känner igen de svenska partiernas agerande. Som när Ulf Kristersson hyllade SD i Almedalen. Eller när socialdemokraterna tar åt sig äran för Tidöavtalets migrationspolitik. Eller när Liberaler förnekar eftergifter till SD.
Nu krattas för att de borgerliga partierna ska gå till val 2026 med ett regeringsalternativ där Åkesson ingår som minister.
”Triangulering” – att försöka neutralisera en motståndare genom att omfamna dess program – är en riskabel strategi. Varför ska väljarna stödja kopian när de kan få originalet? Alltför få partistrateger ställer sig den frågan.
