Gästkrönika: Ideellt eller idéburet?
Jag vill minnas – utan att slagit någon forsk – att det var strax efter det att medborgarsamhället ersattes av civilsamhället.
”Idéburna organisationer är en viktig del i det civila samhället”, får jag fram genom att googla.
Civilist avsåg tidigare vanligen en person som inte bar uniform. ”I det civila” var man hantverkare, renhållningsarbetare, kamrer, cirkusartist.
Civilsamhället däremot fylls av organisationer, där många människor har sitt levebröd, förvärvsarbetar, får arvoderade uppdrag.
Ideellt arbete måste vara något annat.
Det bärs upp av människor som kommer samman av en vision. De gör detta frivilligt, uppoffrande och oavlönat. De betalar sina medlemsavgifter men betalas inte av organisationen. Belöningen ligger i verksamheten. Det är medlemmarna som styr denna.
I förhållande till statsmakten är de medborgare, antingen som soldater eller som civilister.
Ideella föreningar står utanför den statliga sfären. Det gör inte idéburna organisationer, ibland kallade NGO:er (”Non-Governmental Organisations”).
De uppbär ofta penningsubsidier från statliga och andra myndigheter, och de tenderar i praktiken att vara ekonomiskt oberoende av sina medlemmar och sympatisörer.
Det finns alla möjliga stöd, exempelvis stöd till trossamfund. Nu har också Förbundet Humanisterna, en ateistisk kamp- och lobbyorganisation, lyckats tillskansa sig sådant stöd.
De politiska partierna är inte längre ideella föreningar: de utgör en karriärväg för yngre människor utan specificerade yrkesambitioner och finansieras väsentligen via statsbudgeten.
”De politiska partierna är inte längre ideella föreningar: de utgör en karriärväg för yngre människor utan specificerade yrkesambitioner och finansieras väsentligen via statsbudgeten.”Anders Björnsson
Detta urgröper givetvis medborgarsamhället. Det lägger ansvaret i partier och andra idéburna organisationer inte på medlemmarna, enskilda individer, utan på stat och kommun.
Det kan göra dessa organisationer mindre benägna att tala ur skägget, när kontroversiella frågor kommer på tapen.
Indragna anslag är ett hot som tilldelade anslag har möjliggjort. Sådan anslagsekonomi uppmuntrar till fusk i alla led, snarare än till ärlighet. Också på detta sätt undergrävs medborgarsinnet.
Hållhakar finns hela tiden. Den obetalda volontären är en utrotningshotad varelse i vår tid, när allt ska kunna prissättas och utvärderas.
Ideella föreningar regleras i vårt svenska samhälle inte i lag. Och denna frihet är en styrka.
Civilsamhällets organisationer vill gynnas av lagstiftaren för det ena och det andra. Det blir i längden en börda.
Det är trist att behöva säga, men det idéburna har i allt väsentligt gjorts till ett ideologiskt utskott på statsapparaten.
Anders Björnsson
