Gästkrönika: Offra livet för makten?
Precis när jag var färdig avgick plötsligt Löfven. Typiskt! Jag bestämde mig för att snabbt ge ut romanen på egen hand eftersom den kunde vara kul att läsa parallellt med processen kring att hitta ny partiledare.
Ganska snart visade det sig att jag hade fel i det mesta. Alla slöt upp bakom Magdalena Andersson och av det fulspel och de diskussioner om svåra vägval mellan ledande företrädare jag förutspått, blev det inte mycket. I alla fall inte öppet.
Men vägvalen finns kvar. För socialdemokraterna, för svensk politik och för oss (ofta) helt vanliga människor som är politiker i Sverige.
Huvudpersonen i min roman måste avgöra om hon vill ta ett steg upp på maktens trappa. Ni vet den där som Shakespeare beskriver i Macbeth och Rickard III som innebär att när du tagit ett steg så måste du fortsätta uppåt. Du ska få bort de som står framför dig, och hålla undan för de som är bakom dig.
I Shakespeares pjäser tvingas man till sist mörda för att behålla sin plats i kön och när man väl börjat kan man inte sluta. Så illa är det inte i svensk politik, men maktkampen finns där och allra jobbigast är den inom ett parti.
Med mer makt kommer mer jobb och mindre tid för privata intressen. Ska man offra livet för makten eller offra makten för livet? Om man väl valt att försöka få mer makt måste man välja vilka medel man är beredd att ta till för att nå dit och man måste välja vad man vill med makten när man väl har den.
Det var här jag trodde det skulle bli en mer action inom socialdemokratin. Jag trodde det skulle bli en debatt om stora och avgörande frågor. Hur ska man förhålla sig till att SD är bättre på att fånga upp män med arbetarkonservativa värderingar?
Måste man anpassa sig efter det snabba och ytliga klimatet eller kan man bli en motkraft som erbjuder eftertanke, ansvar och bildning? Hur ska man orientera i ett nytt landskap där höger och vänster inte är den enda och kanske inte ens den dominerande konfliktlinjen? Och hur ska man kunna hålla ihop partiet om man inte längre kan leverera makt?
Allt det där trodde jag att vi skulle få en debatt om när jag skrev min roman. Det var väl inte läge nu, men jag tror mig veta att den kommer dominera svensk politik för lång tid framöver. Och inte bara inom socialdemokratin.
Christer Nylander, riksdagsledamot liberalerna, Kristianstad
