Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Gästkrönika: Om det fredliga

Några reflektioner om det fredliga:
Fred • Publicerad 23 april 2024
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Skyddsrum, inte äventyrsbad, gör kommunen trygg. Bild från guidad tur bland Karlskronas skyddsrum.
Skyddsrum, inte äventyrsbad, gör kommunen trygg. Bild från guidad tur bland Karlskronas skyddsrum.Foto: Mattias Mattisson

Viljan till fred är ett civiliserat samhälles främsta tillgång. Den håller motsättningar, som kan slita sönder samhällsgemenskapen, på mattan.

Den minskar risken för politiskt våld när konflikter uppstår. Avskräckning innebär hot om våld men undanröjer inte våldsbenägenheten, tvärtom trappas den upp. Hämnd lurar, kaos kan utbryta.

Annons

Detta gäller inom landet och mellan länder.

Krig är den ultimativa våldsanvändningen, eftersom det krigas för att döda och förinta. Den fred som sluts efter ett krig är alltid en blodsfred. Den berövar både förlorare och segrare anseende, eftersom dessa har utplånat liv. Det är alltid offren som är hjältar, inte de som utlöser våldshandlingar.

Fred utan blodsspillan är den bästa freden. Det är värt mycket att bevara den.

Det är ofta svårt att utpeka en skyldig part i en våldsutveckling. I ett inbördeskrig är det nästan omöjligt. Vem avlossade första skottet? Egentligen bär samtliga som griper till vapen i en sådan situation på en skuld; de är i en viss mening brottsliga, även om alla regler då har satts ur spel, alla löften har brutits, all tillit – också mellan närstående – har upphävts.

Det är mycket värt att bevara samhällsfreden.

Det går alltid att finna en anledning till att krig bryter ut (casus belli). Men det är orsaker till krigsutbrott som måste stävjas, motarbetas. Här handlar det om politisk konfliktlösning.

Kan den lyckas utan eftergifter och kompromisser? Troligtvis inte. Men detta räcker inte. Det fordras också en anti-krigsmentalitet som genomsyrar samhällena, deras eliter och folkmassor.

Fred är en samlande princip. Krig splittrar.

När hade senast ett storskaligt anfallskrig framgång? När lönar sig brott i längden? Där krigshets och revanschism finns med i bilden kan sådana handlingar inledningsvis gillas, ibland beundras, men den viktigaste uppgiften får inte vara att avskräcka, det vill säga hota, utan att undvika, det vill säga att tala om att något hot inte föreligger, och om så är: avvärja.

Offensiva strategier kan vara självuppfyllande som defensiva inte är.

Annons

Fredsvilja kräver vakenhet, men också tillförsikt, försiktighet och försvarskraft. Alltså: försvar, inte attack. Konkret: Det är mera betryggande att bygga skyddsrum än att uppföra äventyrsbad i en kommun.

”Fredsvilja kräver vakenhet, men också tillförsikt, försiktighet och försvarskraft. Alltså: försvar, inte attack.”
Anders Björnsson

Det är också tryggt att ha en god nationell självförsörjning, om något skulle hända. Om alla medborgare är direkt eller indirekt beväpnade behövs inget yttre beskydd.

Avtal mellan parter ska hållas – allianser skapar motallianser. Ett samhälle som rids av ständig oro på arbetsmarknaden är lättare att angripa än ett där arbetsfred råder. Kriminalitet söndrar.

Saker och ting hänger ihop. Fredsvänner har inte alltid insett behovet av att bygga fred.

Avrustning kan ske först när ett förhandlingsresultat om avrustning föreligger. Diplomati, inte resolutioner, är den framkomliga vägen. Resolutioner är för invärtes bruk; de övertygar ingen motståndare, endast redan övertygade.

Fred är på det sättet en samtalets konst. Den är just nu föga omhuldad.

Anders Björnsson, publicist, författare och historiker

Annons
Annons
Annons
Annons