Simon Fuglsang: Gästkrönika: Rapport från en husvagn i Le-Torpez
Vår täckmantel är utan brister och ingen anar att flintasteken är mer lämplig för Instagram än för magsäcken. Under förklädnaden av en typisk Svensson manövrerar jag vant en grill som ser mer ut som en överambitiös värmeljushållare med förhoppning om att kunna smälta in bland de andra camparna för att på sikt kunna ta puls på medelsvensson.
Mina förväntningar på att uppleva det enkla livet och möta genomsnittssvensken spricker dock snabbt. De gamla Volvorna och 70-talsvagnarna är som bortblåsta, ersatta av husbilar som lika gärna kunde ha varit rekvisita i en sci-fi-film.
”Mellan tältlinor och campingstolar träffar mig en plötslig insikt. Det är den stockholmska övre medelklassen, borgarklassen, som regerar i denna tillfälliga lilla stad.”Simon Fuglsang (S)
Kassörskan på ICA Löttorp, som talar stockholmska, byter sömlöst mellan tyska, danska och engelska. Bortsett från den legendariska campingägarinnan Sonja, har jag ännu inte stött på någon som talar med bred öländsk dialekt. Inne i affären fyller folk skyndsamt sina korgar med nedsatta färdigmarinerade fläskytterfilér. En del visar upp sina oreangea prislappar som om de vore OS-medaljer medan andra gömmer dem snabbt i kassens botten.
Mellan tältlinor och campingstolar träffar mig en plötslig insikt. Det är den stockholmska övre medelklassen, borgarklassen, som regerar i denna tillfälliga lilla stad. En rapport från LO avslöjar att endast hälften av arbetarklassen har råd med en veckas ledighet jämfört med 70 procent av tjänstemännen. 13,5 procent av arbetarklassen kan inte ens drömma om en veckas semester per år – en social klyfta som blir allt tydligare här.
Johan Lindholms ord, ”Det är rent ut sagt förjävligt”, ekar i mitt huvud när jag ser familjer förbereda kvällens grillfest.
Här i St. Le-Torpez, eller Löttorp som det officiellt heter, blir samhällets sprickor tydligare än någonsin. Bland alla glada semesterfirare, där skratt och avkoppling fyller luften, påminns jag ständigt om dem för vilka ”semester” bara innebär en nödvändig återhämtning från den utmattande vardagen. De som inte har råd eller möjlighet att resa bort, vars vardag saknar både vila och välförtjänt avbrott.
Campingen, som en gång var ett semesteralternativ tillgängligt för alla, präglas nu av konsumtionshets och en stress som känns även under det som borde vara en avkopplande tid. Det enkla och avslappnade semestrandet har blivit en lyx som många måste avstå från, tvingade att stanna hemma.
