Gästledare: Den obotfärdige har alltid förhinder
Minnet av djupt kända erfarenheter är så fruktansvärt kort att en känsla av hopplöshet infinner sig.
Under coronapandemin så var sjukvårdspersonalen hyllad och närmast hjälteförklarad. Den ena politikern efter den andra tackade berättigat för fina insatser.
En känsla av att det nu fanns en förståelse för sjukvårdens stora ekonomiska behov kunde möjligen skönjas.
Men hur uppriktiga var dessa högstämda tal ? Frågan hänger där i luften. Den blir nästan så tjock att det blir obehagligt. Uppgifterna haglar nu om planerade nedskärningar i just sjukvården.
Regionerna har ett underskott på cirka 24 miljarder kronor. I 17 av 21 regioner planeras nedskärningar. Bakom siffrorna döljer sig personal som förlorar sina arbeten, väntetider som blir längre, sjuka som inte får den hjälp de behöver.
”Regionerna har ett underskott på cirka 24 miljarder kronor. I 17 av 21 regioner planeras nedskärningar. Bakom siffrorna döljer sig personal som förlorar sina arbeten, väntetider som blir längre, sjuka som inte får den hjälp de behöver.”Peter Hultqvist
Är detta tacken till alla de som med risk för egen hälsa och liv ställde upp under coronapandemin ? Tydligen är det så. Man riktigt häpnar när den högerextreme Åkesson tycker att regeringen levererar tillräckligt ”stöd” till kommuner och regioner.
Moderaterna är som vanligt hjälplöst förlorade i sina drömmar om den evigt pågående skattesänkningen. De verkar inte ha förutsättningar att förstå stundens allvar.
Inte heller är den fattigdom som breder ut sig i det svenska samhället något som SD-regeringen besväras av. Intresset för att handla överbliven mat som snart går ut ökar lavinartat.
Matprishöjningar på cirka 25 procent gröper ur plånboken. Kvinnliga pensionärer, ensamstående mammor och LO-medlemmar hör till dem som drabbas svårt. En tredjedel av landets familjer har det ekonomiskt mycket svårt.
Men man vill inte visa sitt trångmål. Vissa skäms för det. Man biter ihop och kämpar på i vardagen trots att barnen inte får det man behöver. Samtidigt har inkomstklyftorna dragit iväg på ett absurt sätt.
Och som pricken över i:et så redovisar bankerna vinster på 155 miljarder kronor 2023.
Varför ska vi försköna sakernas tillstånd ? Varken sjukvårdens kris eller hushållens stora problem löses av en SD-regering vars ledare nu haft tre i media välexponerade 60-årsfiranden på raken.
Samtidigt orkar han inte ens lyfta på ögonlocket när den ökänt högerextreme ordföranden i justitieutskottet föreslår grundlagsbrott i form av förbud mot islamska symboler. Glömskans tystnad blir statsministerns reaktion.
En av högerregeringens mest välprofilerade statsråd, kd-ledaren, befinner sig dessutom i centrum av en politiskt slipprig dokussåpa där politiska kändisar avgår och träder till på EU-listan på ett sätt som till och med chockar den mest luttrade.
Ingen av de inblandade damerna imponerar i detta drama på temat ”vinna eller försvinna”. Det är inte direkt några änglar som går igenom rummet.
Det är som sagt ett dysterhetens ledarskap som styr Sverige i denna tid av krig, ojämlikhet och nedskärningar i sjukvården. Nog finns pengar att omfördela, men den obotfärdige har alltid förhinder.
Fantasin sträcker sig inte ens så långt att idéer som närmar sig att den rike och välbeställde ska hjälpa den fattige ens kommer upp till ytan. Utan såpoperan med kalas och bjudningar i kombination med intriger och en sjukvårdskris och fattigdom man inte vill se rullar på.
Om det till äventyrs skulle gå så långt som att något positivt skulle hända i marginalen finns det anledning att lyfta följande farhåga :
”När det faller manna från himlen så har den fattige ingen sked”!
