Gästledare: Drömmen om socialismen

Istället fick hans konkurrent om ledarskapet, Axel Danielsson, natten på sig att formulera förslag. Kongressen tog programmet, men riktade kritik mot Danielsson för att i förväg publicera det i Dagens Nyheter.

Organisatoriskt slarv och läckor verkar ha funnits i alla tider. Danielssons program präglat av socialdemokratins urmoder Tyskland och Karl Marx var bärande i ett halvt sekel. Arthur Engberg utvecklade dock programmet till 1920 års kongress.

Socialiseringsfrågan, att produktionen skulle övergå i samhällets ägo, var klar i teorin. Men i praktiken grumligt. Regeringen Branting tillsatte därför en statlig utredning. En tidig metod för att mala ned besvärligheter.

Den stora programrevisionen 1944 beskrivs som en strid mellan vänster och höger i partiet. Eller förnyare och traditionalister i dagens språkbruk.

Ernst Wigforss löste knipan med den allmänna grundsatsen: ”Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer...”. Med tillägget produktionen ”och dess fördelning” var det en del av partiets ändamålsparagraf till 2001 års kongress.

Partiordföranden Tage Erlander 1960 års program, Olof Palme 1975 och Ingvar Carlsson 1990 satte sin prägel på program:

– Erlanders utvecklingsoptimism och försiktig anpassning till socialdemokratins reformistiska metod.

– Med Palme kom ett tydligare internationellt anslag och återknytning till rörelsens marxistiska arv.

– Under Ingvar Carlssons ledning utvecklades frågor om miljö och jämställdhet. Varje ordförande har fått ”sitt program”.

Så också Göran Persson 2001. Det präglades av en tidsanda med en försiktigare och försvagad arbetarrörelse. Frågan om makten över ekonomin tonades ner då den tidigare klassiska ändamålsparagrafen ersattes.

Dock angavs att...”demokratin har alltid rätten att ange villkoren för ekonomin och sätta gränser för marknaden”. Det nu gällande programmet antogs 2013 med hela tre inblandade ordförande ! Mona Sahlin tog initiativet, Håkan Juholt föreslog Lars Engqvist som huvudsekreterare och Stefan Löven fick lägga fram förslaget.

Det var en för partiet orolig tid. Programmatiskt utvecklades tankar om den demokratiska socialismen.

Men programmet fick begränsat utrymme på en ängslig kongress. Politik handlar om kompromisser, prioriteringar och knöliga uppförsbackar. Men det behövs visioner och drömmar om en annan värld.

De provisoriska utopierna som förgyller politikens vardag är saknade. Låt därför inte dagspolitiken skriva program!