Gästledare: Historien om den orädda korren

Tillsammans läste vi sagor, sjöng och grillade. Rätt som det var, mitt i sångstunden, kom en ekorre och satte sig i mitten av ringen, till synes helt orädd. Förskolepedagogen var inte oäven utan sjöng och spelade den för stunden givna sången. Allt till barnens ohämmade glädjetjut. Ett minne för livet.

På samma sätt som ekorren plötsligt dök upp i vår sångstund, är det ibland de oförutsägbara händelserna som väcker de viktigaste frågorna. Till exempel, varför har man valt att lägga ner så många välfungerande verksamheter på så kort tid i Blekinge?

Har det att göra med en förhoppning om att väljarna ska hinna glömma bort alla dessa nedläggningar redan innan nästa val, kanske?

Tankarna som väcks i mig leder till reflektion över vårt politiska klimat.

I Blekinges olika borgerliga/SD-ledda styren och i SD-styrda Region Blekinge har det gång på gång fattats beslut bakom stängda dörrar utan inbjudan till dialog, vare sig till berörda medborgare eller oppositionen.

Många gånger har det dessutom varit genom media berörda parter fått ta del av beslutet. En brist i demokratins grundprinciper som jag menar underminerat beslutsfattarnas seriositet och trovärdighet, då avsaknad av transparens har lett till misstro för politiken i stort.

Dessutom har en rättfärdigad frustration vuxit bland oss medborgare som i allra högsta grad hade förtjänat att vara delaktiga i de beslut som påverkar våra liv och samhällen.

Om och om igen har beslutsfattare i den SD-styrda regionen och i många borgerliga/SD-ledda styren försökt undgå ansvar efter det att de har informerat om sina nedläggningar av fullt fungerande och viktiga samhällsresurser.

Strategin för att försöka undgå ansvar verkar vara:

1. Fatta beslut om nedläggning och hoppas att ingen läser, hör eller har ork att bry sig.

Om första delen av strategin inte fungerar, kanske för att någon orädd och närgången 'korre' valt att granska beslutet:

2. Tillsätt en styrgrupp eller hänvisa till omvärlden, ”barnens bästa”, eller ”andra ekonomiska lägen”.

Skulle det mot all förmodan heller inte ha önskad effekt:

3. Gå tillbaka till gamla mönster (inom psykologi kallas detta beteende för att gå i regression) och låtsas som att man återigen är i minoritet och skäll på oppositionen för att de själva inte löser problemet.

Denna skademinimeringsstrategi har den säregna egenskapen att den är både feg och oansvarig. En strategi som vi medborgare behövt förhålla oss till från de olika styrena i en rad frågor den senaste tiden.

Exempelvis nedläggningen av djurparken på Wämö i Karlskrona, nedläggningen av verksamheten på Bubbetorps gård i Karlskrona, nedläggningen av biblioteket i Mörrum, Nedläggningen av Äldreboendet på Backen i Ronneby, Nedläggningen av Tillagningsköket på Björklidens trygghetsboende i Eringsboda och nedläggningen av mellanstadiet på Kättilsmålaskolan.

Listan kan göras längre.

Att inte stå för sina fattade beslut och att inte fullt ut ta ansvar för dess konsekvenser, är både fegt och oansvarigt och vi ser det gång på gång både här i Blekinge och på nationell nivå.

Det är dags för oss medborgare att konfrontera det verkliga problemet: bristen på öppenhet och ansvarstagande från våra politiska ledare.

Det sätt som nedläggningarna av så många fullt fungerande verksamheter i Blekinge har aviserats på den senaste tiden, vittnar om en människosyn hos de styrande politikerna som lämnar mer att önska eftersom de så flagrant fattat dessa beslut utan öppenhet och transparens. Något som jag menar går emot demokratins grundprinciper.

För mig blir det tydligt hur viktigt det är att granska, vara närvarande och medveten om de händelser och beslut som påverkar oss medborgare. Och för att kunna vara det måste det till en väl fungerande dialog mellan politiker, medborgare och journalister.

Samförstånd, inte missförstånd. Möten, inte enbart information. Politik, inte enbart polemik. Idag för styret sin ”politik genom skademinimering” på ett sådant sätt att våra röster inte bara dämpas av politiskt brus, de helt ignoreras.

Vi behöver politiska ledare som är beredda att lyssna på oss medborgare och samtidigt vara öppna för dialog och därefter ta fullt ansvar för sina beslut. Har detta skett i samförstånd genom politik och dialog, kommer nog styrena inse att deras skademinimeringsstrategi är överflödig.

Liksom ekorren, kliver frågorna ibland in i våra liv och påminner oss om dess närvaro och betydelse.

Och så sist till dig som inte köper min historia om ekorren. Bra. Man ska vara kritisk, men du måste förhålla dig minst lika kritisk till beslutsfattarna som till mig.

För vi har att göra med beslutsfattare som gång på gång utpekats av både medborgare och externa, kunniga experter, som inkompetenta med stora brister i insyn i sitt beslutsfattande och som med sin skademinimeringsstrategi försöker undfly konsekvenserna av, förneka sitt ansvar för, eller undgå kritik mot, sina fattade beslut.

En strategi som verkar bygga på att du som väljare helst ska ha hunnit glömma, eller åtminstone i efterhand inte kunna granska dessa nedläggningar om ett par år.

Närgångna ”korrar” kan väcka många bra frågor. Jag har bevis för min historia på film. Vad har du?

Simon Fuglsang, Karlskrona