Gästledare: Kalla kårar och isande vindar
Har en ingenting att säga kan en alltid prata om vädret, och det är detta jag funderar mycket kring.
Men mina tankar kretsar runt hur klimatet i samhället håller på att formera sig. Synen på människor. Och klimatet förstås. Allt påverkar oss antingen vi vill eller inte. Men blunda inte, detta är viktigt för oss och våra barn och för samhället.
Jag var nyligen på en resa till Polen och ett läger som heter Stutthof. Ett läger från svunnen tid men som verkligen satt spår för mänskligheten. Ett så kallat arbetsläger under Hitlers tid, andra världskriget. Utnyttjande av människor som inte ”passade” in, ett lidande utan dess like.
Något vi aldrig kan förstå eller sätta oss in i. Men också något vi inte vill uppleva heller.
Det som ger mig kalla kårar är sättet Sverigedemokraterna nu använder sin makt över regeringspartierna, som i och för sig har vikt sig för överheten, och försätter varje människa i Sverige i fara.
Genom uttalanden om människor som i deras ögon inte passar in i det svenska samhället skapar de rädsla, förakt och en enorm oro.
Det är inte det vi behöver nu, vi behöver en ansvarstagande statsminister som tar ansvar och enar hela landet. Han heter Ulf Kristersson. Men var är han, vad gör han? Svaret är – ingenting.
Det som också oroar är att vi inte längre tänker kollektivt, vi tänker mycket på jaget. Vart tog solidariteten och medmänskligheten vägen?
”Det som också oroar är att vi inte längre tänker kollektivt, vi tänker mycket på jaget. Vart tog solidariteten och medmänskligheten vägen? ”Annette Rydell
Att hjälpa och stötta varandra, att just tillsammans värna vårt samhälle så att vi, sida vid sida utvecklar och skapar ett samhälle där vi och våra barn känner trygghet och gemenskap. Ett samhälle som håller ihop.
Det som hänt och händer nu är ett Sverige som splittras, där misstänksamheten, rädslan och oron tar över gentemot din omgivning. I en tid där vi verkligen behöver gå samman mot det onda och verka mot den negativa utvecklingen puttas vi mot en livsstil där du mer eller mindre ska stanna hemma och värna dig och ditt.
Vi måste på något sätt hitta tillbaka till tron på varandra, att det är tillsammans vi skapar den bästa tillvaron.
Genom att söndra och splittra kommer vi att gå under. Men om vi börjar med att hjälpa, stötta och tänka i vi-form så är jag övertygad att vi kommer att få ett värmande klimat i samhället.
Det är tillsammans vi sveper bort de kalla isande vindar som har vällt in över oss och vill bita sig fast.
Gemenskap och Tillsammans är den bästa medicinen!
