Gästledare: Människovärde viktigare än marknadsvärde
Socialdemokraterna föreslår nu en i förhållande till inflationen automatisk uppskrivning av statsbidragen till vård, skola och omsorg. Inflationen ska inte med automatik få gröpa ur skolelevernas, de sjukas och de gamlas vardag. Penningvärdeförsämringen får i sin skoningslöshet inte ytterligare föröda välfärden.
SD-högern och näringslivsintressena är självfallet motståndare. Deras bekymmersrynkor inför brister i vård och omsorg är plötsligen inte så mycket värda. Samtidigt vill de höja brytpunkten i skatteskalorna i takt med inflationen. Det innebär är höginkomsttagarna går skadeslösa.
Kan SD-högerns skydd av särintresset höginkomsttagarna bli tydligare. Samtidigt låter de inflationen erodera den offentliga sektorn vilket slår mot människors grundläggande trygghet. Så talar det brutala klassintresset i all sin övertydliga torftighet!
Detta sker i en tid då det kan skilja upp till 90 månadslöner från en VD-lön till en industriarbetares månadsinkomst. Den ekonomiska ojämlikheten har ökat med rekordfart i vårt land. Sverige som en gång var ett av världens mest jämlika länder är idag de stora klyftornas samhälle. De mest välbeställda klarar sig undan fastighetsskatt, arvs- och gåvoskatt och förmögenhetsskatt. Och skatten på kapitalvinster är minst sagt måttligt samtidigt som progressiviteten i skattesystemet har försvagats.
”Sverige som en gång var ett av världens mest jämlika länder är idag de stora klyftornas samhälle”Peter Hultqvist
Återkommande tar vi del av rapporter om resursbrist i skolan och besparingskrav i vården som leder till dåliga skolresultat och skapar sämre vårdkvalitet. Såväl brottsligheten, kriget i vår nära omvärld, erfarenheter från Coronapandemin och klimatkrisen visar behovet av starkare samhällsstrukturer. Men det är inte gratis, utan kräver finansiering och stabilitet.
SD-högern har fastnat i en ideologisk enkelspårighet där svaret på de flesta frågor heter skattesänkning och privatisering. Ställs det krav på konkreta besked om hur exempelvis försvaret ska finansieras döljs svarslösheten bakom en dimma av ord som ”prioritering”, ”ekonomisk tillväxt” och ”ansvar”. Här är en del av svaret rimligen införandet av beredskapsskatt med inriktning på kapitalvinster.
När alla de förutsägbara SD-högerorden i sitt allmänt hållna töcken levererats så blir ingen särskilt klokare. När statsministern kompletterar med återupprepandet av sin bekymmersrynka blir situationen inte särskilt mycket bättre. Den ger inget svar utan skapar bara en sorts minspel som i praktiken är en undanflykt.
Bakom kravet på att värdesäkra vården, skolan och omsorgen ligger insikten om att försämringarna nu måste stoppas. Men också att alla de brister som tydliggjorts inte har sin lösning i liberala experiment som över hela linjen med privatisering och avreglering lett till ett skörare, ojämlikare och svagare samhälle. Här finns det många som behöver göra självrannsakan. Viktigast är dock att inse att vägs ände nu bör vara nådd.
Det är dags för det som Tage Erlander, statsminister i Sverige i 23 år, brukade kalla för ”det starka samhället”. I anda och inriktning så är det rätt linje, även om metoder och system inte alltid kan översättas till dagens förhållanden. Men grundläggande då som nu borde vara att människovärdet är viktigare än marknadsvärdet.
