Gästledare: Sverige och staten i symbios
Det handlade om att säkra kunskap om svensk ubåtsteknologi. Operationen var viktig för att SAAB senare tog över ägandet av varvet i Karlskrona.
Under en lång tid hade dragkampen mellan Saab, svenska staten och det tyska bolaget pågått. Tyskarna hade sin egen ubåtstillverkning som de värnade om. Varvet i Karlskrona gick på sparlåga. Ofta talade jag med det dåvarande Sekofacket på varvet. Rädslan för svältdöd och nedläggning var uppenbar.
Intrycket var att tyskarna ville äga Kockums för att kunna göra sig av med en konkurrent.
Under ytan pågick en diskussion mellan den dåvarande regeringen, den socialdemokratiska oppositionen, FMV och Wallenbergssfären.
Den handlade om att rädda svensk ubåtskompetens. Ledningen på varvet i Karlskrona våndades säkerligen över hur de skulle agera när lojalitet till Sverige inte gick att förena med lojalitet till de tyska ägarna. Situationen blev helt enkelt ohållbar.
I slutfasen så erbjöd tyskarna tillverkning av en s k mellanstor ubåt. Men vem skulle köpa den ? Ingen försvarsmakt i varje fall. Möjligen någon knarksmugglare i Sydamerika, var ett omdöme. Det s k erbjudandet dömdes ut som oseriös. Sedan sprack bubblan i samband med gryningsräden.
Saab köpte Thyssen Krupps verksamhet i Sverige för 340 miljoner kronor. Ubåtarna blev svenskt väsentligt säkerhetsintresse. Staten beställde den nya ubåten A-26 som nu byggs på varvet. Utan övertagandet hade inte ubåtar tillverkats i dagens Karlskrona.
”Saab har alltid varit ett företag som levt i symbios med svenska staten. Företaget startades 1937 på direkt uppmaning från regeringen.”Peter Hultqvist
Saab har alltid varit ett företag som levt i symbios med svenska staten. Företaget startades 1937 på direkt uppmaning från regeringen. Syftet var att säkra tillverkningen av svenskt stridsflyg. Sedan dess har nog varje försvarsminister konfronterats med Saab om beställningar, kontrakt, prisutveckling och strategier. Allt från glädje över framgång till irritation över ekonomi har präglat den relationen.
Idag är Saab det enda företag i världen som samtidigt har ansvar för både tillverkning av stridsflyg och ubåtar. Det är stort.
Saab besitter idag unik kompetens som inte får gå förlorad. Att ha förmåga att kunna tillverka både stridsflyg och ubåtar vittnar om ett unikt kunnande. Här finns kompetens, erfarenhet, forskningsresultat och arbetstillfällen som inte får glida ur svensk kontroll.
Inom näringslivet förändras företagsledningar, ägarstrukturer och internationella samarbeten. Marknader utvecklas, nya projekt kräver mycket kapital och nya samarbeten kan faktiskt riskera att påverka ägarstrukturer.
Generationsskiften kan också leda till nya inriktningar som stegvis förändrar prioriteringar och lojaliteter. Mot bakgrund av att både stridsflyg och ubåtar utgör väsentliga säkerhetsintressen så måste det finnas en genomtänkt strategi från regeringens sida. Svenska intressen måste vara Saabs mycket långsiktiga huvudprioritet.
Dagens ägande i Saab utgör en stabilitet som gett framgång. I praktiken fungerar Saab som ett samhällsföretag. Så bör det också vara i en långsiktig framtid. Djupa svenska försvarsintressen är direkt knutna till bolaget. Ytterst måste det därför finnas en beredskap för ett statligt delägarskap som ger ett inflytande om ägandet eller inriktningen förändras.
Det är för sent att vissla när verkligheten satt sina egna markörer. Därför är det dags att agera medan tid är. Händelserna 2014 visar vilken kraft i samhällets tjänst Saab kan vara. Det är den andan som ska prägla även framtiden.
