Gästledare: Vad är socialdemokrati?

Palmes tal vid jubileumskonferensen kom att bli hans sista förklaring och hyllning av dels den svenska välfärden och dels av kvinnorna som han menade bar den, utformade den, gav den.

Det finns en kort passage i Palmes tal som fastnat extra hos mig. En nyckelpassage som jag menar fångar omistliga aspekter av vad socialdemokrati fortfarande är, eller i alla fall måste vara. Så här fångade Palme både den svenska välfärdens idé och kvinnornas roll i välfärdens förverkligande i vårt land:

”I ett historiskt perspektiv är det svenska välfärdssamhället som hon representerar både storslaget och unikt. Hur hisnande var inte tanken, då när den föddes, att det goda i samhället skulle delas av alla.”

Det goda i samhället ska delas av alla, i en välfärd som hon representerar – det är en god utgångspunkt, jag startar där.

Styrkan i den välfärd vi socialdemokrater försvarar är att den är rättvis, eftersom just alla får del av den som en rättighet. Den omfördelar över livet och när man behöver den som mest.

Vår välfärd ökar människornas frihet eftersom den inte låser fast någon i ett beroende till någon annan. Så ser inte andra partier på välfärdens funktion och betydelse.

Borgerligheten talar om välfärdstjänster och visar därmed att välfärden är som vilken annan vara som helst, att köpa och sälja på marknadens villkor.

För socialdemokratin ska välfärden vara demokratiskt styrd och uppbyggd, vilket ju faktiskt innebär att medborgarna har möjlighet till inflytande och deltagande. Till kontroll. Det är alltså en chans att skapa ett folkligt deltagande och ansvarstagande för välfärden.

Det ligger styrka i detta. Om välfärden är allas att ta del av är den också allas att försvara.

Den här förståelsen av välfärdens innebörd och funktion delas inte av socialdemokratins politiska motståndare. Det räcker med att betrakta läget i Gävleborg, där jag bor. Här avser SD, M och KD att privatisera hela primärvården och sälja ut medborgarnas offentligt ägda hälsocentraler till privata vårdbolag.

När det är gjort finns inte längre någon folklig kontroll, något folkligt inflytande över vården. Då finns bara privat ägarmakt.

Den typ av välfärd som jag menar är typisk för socialdemokratin måste bevaras, försvaras och förstärkas. All den kompetens och förmåga som finns hos välfärdens anställda är vad som möter oss i form av omtanke, kunskaper och intresse när vi besöker välfärden eller tar del av den.

Vilket för mig från välfärden som socialdemokratisk idé och ideal, över till konkret praktik, till välfärdens kvinnor, som Palme synliggjorde i det där stora välfärdstalet för 38 år sedan.

Vår svenska välfärd skapas och fördelas av dom som arbetar i kommunerna och i regionerna. Idag har kommunerna och regionerna nästan 1,2 miljoner anställda, så omfattande är vår gemensamma, offentliga välfärdssektor. Hur många av dessa 1,2 miljoner är kvinnor? Drygt hälften kanske?

Nej, nästan fyra av fem anställda i svensk välfärd är kvinnor. 80 procent. 960 000.

Så det är ju henne vi pratar med, när vi ringer för att kolla nåt inför utflykten på förskolan.

Det är hon som lär våra barn och unga att läsa, skriva och räkna i skolan; och det är hos henne du anmäler din ankomst på hälsocentralen.

Det är hon som har lång, svår och så värdefull specialistutbildning som barnmorska, som ser till att födslarna blir trygga och säkra. Och det hos henne som våldsutsatta kvinnor och barn söker trygghet och skydd från en livsfarlig man via kommunens socialtjänst ellerrelationsenhet.

Det är på henne det hänger. Det är hon som tar hand om oss, ser efter och bryr sig om oss när vi är gamla och sjuka. Det är hon som bidrar till livskvalité och säkerställer rätten till delaktighet i samhället för den som är beroende av LSS.

Det är hon som håller grytorna kokande – inte bara i skolbespisningen - utan det är hon, kan man säga, som är välfärdssektorn. Det är med hennes hjälp vi byggt upp välfärden och det är hon som nu är med och förnyar och utvecklar den.

När Palme talade på jubileumskonferensen i februari 1986 var han noga med anslaget. Han ville betona både den socialdemokratiska förståelsen för välfärdens uppbyggnad och funktion i Sverige och kvinnorna som bar den. Det var en viktig politisk markering, då för 38 år sen.

Jag menar att Palmes slutsats är giltig än idag, när helt andra lösningar förs fram. Av de som tar välfärdens medarbetare för givna och framhåller rätten till individuella kapitalvinster i redan proppfulla fickor, framför rättvisa och respekt för välfärdsbärarna.

Och av politiska krafter som vill splittra, hålla tillbaka och hålla isär. Politiska krafter som bekämpar kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

Jag menar att det är hög tid att faktiskt använda vår heliga vrede mot orättvisorna. För att genom mod och tålamod orka verka för en välfärd som inte räknar pinnar, som inte lägger tyngre ok på redan utbrända axlar.

Människor i vårt samhälle behöver inte mer ensamhet, egoism och misstro. Vi behöver sammanhållning, solidaritet och förhoppningar för framtiden. Mer trygghet och mer välfärd.

Vi behöver henne.

För: ”I ett historiskt perspektiv är det svenska välfärdssamhället som hon representerar både storslaget och unikt. Hur hisnande var inte tanken, då när den föddes, att det goda i samhället skulle delas av alla.”

Vad är socialdemokrati? En del av svaret är utan tvekan förståelsen av välfärden som medborgarnas egen. Vår väg till trygghet, oberoende och frihet och en insikt om att tryggheten, oberoendet och friheten uppbärs av de kvinnor som verkar där.

Sanna Backeskog, S, Riksdagsledamot Gävleborg