Gästledare: Världen har förändrats
För mig kommer alla berättelser om andra världskrigets elände i norra Finland tillbaka. Under i stort sett hela mitt liv har dom berättats för mig. Fattigdom, rädsla, matbrist, umbäranden, döden och kampen. Historierna har gått från generation till generation. Det tar minst tre generationer innan krigets minnen börjar försvinna.
Nu är vi där igen. 1939 års ryska angrepp på Finland upprepas, fast den här gången i Ukraina. Ukraina hotade ingen men regimen i Kreml vill inte att Ukraina ska få existera som nation. Så ser sanningen ut.
Krigets vindar sveper också in över Sverige. Varje dag ser vi mediarapporteringen från olika frontavsnitt. Rysslands illdåd, Ukrainas heroiske president, Putins stormaktsdrömmar och experternas kommenterande hör nu till vardagen.
Hela det vi kallar den europeiska säkerhetsordningen är hotad. Ryssland vill ha inflytande över hela sitt ”närområde”. De ska diktera vilket land som får göra vad. Den kalla nya världen anlände med full kraft den 24 februari 2022.
Före den 24 februari 2022 byggde Sverige säkerhet tillsammans med det militärt alliansfria Finland. Vi gjorde det för att minska spänningarna i förhållande till Ryssland. Det handlade om att tillsammans skapa en balans. Vi kombinerande ökad militär förmåga med ett fördjupat samarbete mellan våra båda länder och med andra länder för att få fred och stabilitet.
Samtidigt, över tid, har jag följt den ryska upprustningen, annekteringarna, försöken till valpåverkan, förgiftningsattackerna, desinformationskampanjerna, kärnvapenskramlet och allt annat tänkbart elände som producerades för att uppnå ryska politiska mål. Var skulle allt detta sluta? Blir det krig till slut?
Och det blev det.
Finland började med snabbhet sin process mot NATO. Jag hörde i telefonen en av de personer som mest påverkat min syn på ”grannen” säga: ”Nu måste Sverige gå med i NATO. Inte själv en gång till!”
För egen del funderade jag ordentligt och prövade olika alternativ: Sverige ensamt i Norden utanför NATO? Vad betyder det? Vad betyder det militärt operativt? Vad får det för effekter på det militära samarbetet i Norden, på våra möjligheter i NATO:s partnerskap och för samarbetet med Finland? Resultatet av mina funderingar blev att balansen kantrade till nackdel för Sverige. Ensamma blir vår utsatthet till Ryssland större. Vi hade kanske kunnat fortsätta alliansfria tillsammans med Finland. Men ensamma? Nej.
Jag bestämde mig för att vi måste gå med i NATO den 11 april klockan 08.15. Vi var några som satt i ett avlyssningssäkert rum på Försvarsdepartementet där väggarna är i betong. Alla säkerhetspolitiska handlingsvägar för att Sveriges säkerhet skulle kunna hävdas fullt ut hade analyserats. Ensamma och alliansfria höll inte längre. Så var det, även om det i den stunden kändes svårt att inför sig själv dra plåstret.
”Jag bestämde mig för att vi måste gå med i NATO den 11 april klockan 08.15. Vi var några som satt i ett avlyssningssäkert rum på Försvarsdepartementet där väggarna är i betong.”Peter Hultqvist, försvarsminister
Alliansfriheten har tjänat Sverige väl. Men när kriget åter kom till Europa den 24 februari så ändrades villkoren, balanserna, hotbilden, samtidigt som den totala oberäkneligheten i Rysslands agerande blev uppenbar.
Min omvärdering står jag för, men visste att högerpressen skulle börja häckla. Kritik får man leva med.
Eventuellt är jag inte känd för att byta politisk fot så ofta, men ibland är det nödvändigt. Eller som den danske socialdemokraten Jens Otto Kragh sa en gång när han kritiserades för ett politiskt beslut: ”Man har en ståndpunkt till dess att man intar en annan”.
Världen har förändrats. Rysslands brutalitet, hänsynslöshet i Ukraina och kraven på att andra länder ska anpassa sig efter dem är ett hot mot hela det demokratiska Europa. Den socialdemokratiska regeringen måste alltid tänka på vad som är bäst för Sverige.
Peter Hultqvist, socialdemokrat och försvarsminister
