Gästledare: Vi beskjuts från alla håll

Jag pratar om Tidöregeringen, om de stora förändringar som nu satts i gång. Om alla de försämringar i vanliga människors liv, som blir särskilt tydliga med höstbudgeten som presenterades under onsdagen.

Det är välfärden, det är folkbildningen, det är låginkomsttagarna och det är klimatet. Och mycket mer.

Bombardemanget sker på alla fronter, det är så övermäktigt och det går så snabbt. Många av oss blir paralyserade. För visst är det lättast att söka skydd, krypa ihop i fosterställning och hoppas att attackerna ska sluta snart.

Och jag tänker att det är inte långsökt att tänka att detta är en del av regeringens strategi.

När vi har en försämring att fokusera på, när det ”bara” är angiverilagen som är på tapeten, ja då kan yrkesgrupper enas i uppror och tusentals protestera runtom i landet.

Men när det plockas lite här och där, vad ska vi som blir rädda och oroliga lägga vårt fokus?

Eller lite och lite. Det är miljarder hit och miljarder dit, för att prata klarspråk.

Ska vi larma om de tiotusentals miljarder som dras in i välfärden, vilket kommer få konsekvenser både på kvaliteten i skola, vård och omsorg, men också på arbetssituationen för alla välfärdsarbetare?

Ska vi skrika högt om nedskärningarna i folkbildningen när nedtrappningen till studieförbunden nu påbörjas? Eller är det faran för att skyddsombuden nu sitter lösa och därmed en av grunderna för maktbalansen på arbetsmarknaden?

För detta är bara delar av de som regeringen presenterar i budgeten. Det handlar också om de prioriteringar som görs i utgifter. Som ytterligare tio miljarder kronor i jobbskatteavdrag, vilket innebär att skattebetalarna årligen betalar astronomiska 130 miljarder kronor i subventioner till de som tjänar mest.

Eller de ytterligare miljarder som går i höjt tak för Rut- och Rotbidrag, även de pengar till de rika. Till de som väl har råd med både Nanny och poolrengörare själva.

Och sedan är det redan nämnda angiverilag, visitationszoner i förorterna, återtagande av medborgarskap, bidragstaket som är under utredning liksom förslaget om icke-medborgares utestängning från välfärden.

Det är så många otäcka förändringar, så många hemska förslag, som den SD-stödda regeringen med sin riksdagsmajoritet har alla möjligheter att genomföra under de närmaste åren.

Visst är det lätt att bli chockad av allt detta oerhörda. Allt detta jobbiga. Men bara för att det är mycket, bara för att vattnet rinner in i båten från alla håll, kan vi inte ge upp.

Vi får inte bli paralyserade, inte krypa ihop, inte vara tysta. För det är exakt det Tidöregeringen hoppas.

Nej, det är nu vi ska gå på offensiven. Det står alldeles för mycket på spel för att låta Kristerssons destruktiva politik bli verklighet.