Hampus Engqvist: Gnistan som tände Zlatan
Förlusterna var ganska väntade och den stora snackisen i veckan blev istället Zlatans raseri på Twitter mot förbundskapten Jan Anderssons laguttagning i matchen mot Frankrike. Sebastian Larsson, som spelar i ett bottenlag i allsvenskan, fick starta istället för Dejan Kulusevski som nyligen skrivit på för storlaget Juventus.
Reaktionen från Zlatan var orimlig och alla som kan lagidrott förstår att Janne Andersson hade flera faktorer att ta hänsyn till i sina laguttagningar. Zlatan har tidigare kritiserat förbundet för att peta unga invandrarkillar, men det är orimligt att Janne får stå i skottgluggen för stjärnans frustration. Samtidigt så måste man förstå varför Zlatan reagerar som han gör.
”Det spelar ingen roll att Zlatan har blivit en av världens bästa spelare. Han vill fortfarande bevisa att papporna som snackade skit om honom vid sidlinjen hade fel.”
Det är inte Jan Anderssons fel. Snarare papporna kring Malmö FF:s pojklag som aldrig tyckte att den gänglige killen ifrån Balkan dög och att deras söner alltid var bättre fotbollsspelare. Inte så mycket för hur de presterade på planen utan snarare för att deras efternamn var lättare att uttala. Det spelar ingen roll att Zlatan har blivit en av världens bästa spelare. Han vill fortfarande bevisa att papporna som snackade skit om honom vid sidlinjen hade fel.
Människor som har blivit utsatta för strukturell rasism går runt med en full bägare och det krävs bara en gnista för att de ska tända och reagera. Isolerar man händelsen så blir reaktionen oftast oproportionerlig och kritiken orättvis. Men så länge vi fyller på bägarna med att inte anställa människor med fel efternamn eller väljer hyresgäster efter etnisk bakgrund så får vi räkna med reaktionerna.
Resonemanget med bägaren och gnistan gäller Black lives matter, Metookampanjen och flera andra rörelser som är reaktioner på ett långvarigt förtryck. Ser man bara gnistan och inte bägaren så kan man aldrig förstå reaktionerna och göra något för att läka såren.
