Annacarin Leufstedt: Gruvor ska inte ha en gräddfil
Bolaget som förmodades tjäna 500 miljarder på 20 år hade 14 miljarder i skuld efter sex år. Runt 300 förlorade jobbet och kommunen som byggt bostäder och höjt hyror tvingades låna för att betala ut löner.
När det kanadensiska företaget som letade mineraler i naturreservatet skulle betala en miljon i skadestånd till samebyn som tvingades flytta, fanns det inga pengar. När Lappland Goldminers gick i konkurs var saneringsnotan på 200 miljoner kvar. Och i Kiruna har marken kollapsat för att LKAB:s gruva underminerar hela stan.
Gruvdrift är miljöförstöring. Den står för mer än 10 % av koldioxiden som släpps ut i Sverige, då är ändå inte transporterna räknade. Bolidens koppargruva, Skandinaviens största dagbrott och en av Europas största koppargruvor, producerar 50 000 ton avfall varje dag.
Det går inte att återställa efter gruvbrytning. Förstörelsen är för stor. Mark försvinner. Skog och växtlighet försvinner. Vattendrag leds om. Sjöar töms. Kvar blir ett månliknande sterilt ökenlandskap. Och avfall som läcker föroreningar.Statens gruvliga risker är därför ett riktigt passande namn på utredningen om hur skattebetalarna ska slippa stå för gruvnäringens saneringskostnader, som bara de senaste åren kostat över 700 miljoner.
Utredningen vill ha ändringar i miljöbalken och minerallagen, en ny lag om ekonomiska säkerheter och krav på bankgarantier eller en pant för att få starta gruvor. I höstas förbjöds uranbrytning. Nu väntar vi på ännu ett bra svar från regeringen. Och att Mark- och miljööverdomstolen i vår gör som Naturvårdsverket vill, och återkallar miljötillståndet för bolaget som köpte den största konkursen i modern tid.
Sverige ska inte vara ett gynnsamt och fördelaktigt land för gruvbrytning.
