Elina Gustafsson: "Han tafsade på mig vid fullmäktigemötet"

Ledare Artikeln publicerades

Jag var tolv år när det hände första gången, vad jag minns. Jag var tolv år och jag fick erfara att någon annan tog sig friheten att röra min kropp på ett sätt som jag inte var bekväm med. Det tog mig hårt och det påverkar mig fortfarande.

Jag minns allt men jag har aldrig berättat det för någon. En äldre skolkamrat masserade mina axlar och det var väl helt okej. Jag litade på honom, han var min vän.

När vi var ensamma rörde sig handen nedåt, Han tog ett skamgrepp. Det hela var över på några sekunder. Mentalt tog det mig år att komma över.

Jag minns precis allt. Färgen på min bh som jag sedan vägrade använda igen. Skammen över att jag inte hade reagerat. Jag skrek inte, jag sa inte ifrån, jag lyfte inte ens handen för att markera. Hade jag omedvetet agerat på ett sätt som verkade inbjudande?

Hade jag klätt mig på ett sätt som antydde att jag bad om det? Jag minns att jag bara satt där – helt förlamad. Usch, vad jag skämdes. Jag förstod inte bättre då.

Jag gick med böjd rygg för att inte behöva få kommentarer om mina bröst i skolan. Jag gick omvägar för att slippa möta honom själv. Jag stannade hemma istället för att riskera att möta honom på lördagens fest. Inte förrän jag började gymnasiet vågade jag gå till skolan i t-shirt igen.

Sedan dess har det hänt mig och ALLA tjejer jag känner flertalet gånger. Skulle jag berätta om alla gånger jag eller någon i min närhet blivit utsatt för sexuella övergrepp eller trakasserier så skulle jag behöva skriva minst 20 krönikor.

Sist det hände mig var t.o.m. inne i fullmäktigesalen där en äldre politikerkollega passade på att ta sig friheten att klämma till min rumpa. Jag stelnade. Sa inget. Gjorde inget. Skämdes.

Var det någon som såg? Usch, vad pinsamt. Jag reagerade precis som mitt tolvåriga jag med att ignorera honom, tog omvägar för att inte behöva möta honom. Jag blev lika besviken på mig själv för att jag inte hade sagt ifrån.