Högerns berättelse om kärnkraft klarar inte historisk granskning
Ja, alla var uppenbart nöjda när energiuppgörelsen mellan dåvarande regeringspartierna och Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet presenterades 2016. Och det var stora ord. ”Vi ser på det sättet till att Sverige ska kunna ha kärnkraft under överskådlig tid”, sa Hjälmered på presskonferensen, då riksdagsledamot men nu statssekreterare till finansminister Elisabeth Svantesson. KD:s Pernilla Günther (KD) sa att ”målet att rädda kärnkraften har vi nått i och med den här överenskommelsen, både på kort och lång sikt”.
Det här vill inte de nuvarande regeringspartierna låtsas om. När Dagens Nyheter under helgen redovisade de senaste årtiondenas beslut inom energipolitiken föll det påhittade budskapet pladask om att det var (S) och (MP) som la ner fungerande kärnkraft. Det var visserligen inget nytt, samma typ av redogörelser har gjorts lite här och var, men de stora medierna har varit något slappa och DN-artikeln ger en helt annan spridning av den historieskrivning som högerpartierna ogillar.
På Twitter gick moderata riksdagsledamöter och politiskt anställda fullkomligt bananas, de mest yviga anklagade DN för att vara ”regeringskritiska” utan att för den sakens skull komma med relevanta påpekanden om vad i artikeln som inte var korrekt. Deras problem är att propagandan om kärnkraftsnedläggningen inte klarar en historisk granskning.
När kriget i Ukraina fick energipriserna att rusa i höjden i hela Europa passade det högerpartierna som handen i handsken att hitta en egen förklaring; de höga priserna berodde på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet (och ibland Centerpartiet) av ideologiska skäl stängt väl fungerande kärnkraft. Att det inte var sant var mindre viktigt; det skulle kunna vara sant. Att budskapet funkade och avgjorde det knappa valet berodde också på att väljarna utifrån sin generella bild av de anklagade partierna trodde de att det mycket väl kunde stämma.
”Att det inte var sant var mindre viktigt; det skulle kunna vara sant.”Markus Alexandersson
Förutom att upplägget fungerade i valrörelsen har den lång hållbarhet. Alla förstår att det tar lång, ibland mycket lång tid, att bygga ny kärnkraft och de nuvarande regeringspartierna behöver inte leverera på samma sätt som inom andra politikområden, men kan hänvisa till de historiska ”misstagen” och friskriva sig från ansvar. Nuvarande talepunkter lär därför användas länge.
DN:s redogörelse visar att svensk energipolitik bygger på breda flerpartiuppgörelser i syfte att säkra kärnkraftens roll i den svenska energimixen. Den som beslutades 2016 bygger i de flesta delar på den som Fredrik Reinfeldts majoritetsregering kom överens om 2009.
När resultaten inte blev som önskat valde man att bortse från dessa och istället konstruera en berättelse med en väl tillrättalagd historieskrivning. Efter att två av Ringhals reaktorer stängdes några år i förtid krävde Sverigedemokraterna 2019 att dessa skulle återstartas. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna insåg enligt DN att det inte var realistiskt och röstade nej. Ett år senare - när det rimligen var mer orealistiskt - hade de kommit på att det kunde se bra ut och röstade för Sverigedemokraternas förslag. Det är denna omröstning som de ibland hänvisar till som då S och MP lade ner kärnkraften.
