Annacarin Leufstedt: I svåra tider prövas politiken
Det är pressande att inte veta om det vi gör räcker. Men det är en sorg i hjärtat att inte få krama sina anhöriga eller, som det dessvärre blir för många av oss, att helt mista någon. Ändå ska vi vara ödmjukt tacksamma. Medan andra nu förlorar demokrati och medbestämmande eller redan hade en diktatorstyp som ledare, har vi både demokrati och en regering som levererar. Och vi förstår ännu mer nu vad som verkligen räknas.
Vi borde också ha fattat att marknad och konkurrens inte alls fixar allting och inte heller gör det billigare. I en pandemi begär istället alla tänkbara högerkanter att staten ska rädda dom kvar, och handsprit har aldrig varit så dyrt som nu. Bland dom som inte kan tänka om här finns också EBT, som partiledaren i KD fortfarande förkortas. Och så Åkesson förstås.
Det fanns inte råd innan och definitivt inte i miljarder. Men nu lovar regeringar i nästan hela världen stöd och stimulanser i storlek och omfattning man inte trodde möjligt. För nu är situationen en kris med konsekvenser. Men ska vi säkra både beredskap och lager och inte låta miljarder gå förödande fel, och alla inte vara lika naiva som innan. Då behöver vi nu tänka efter corona.
För fem dagar sen och därmed tre dagar tidigare än förra året hade jordens resurser varit slut om hela världen satte lika stora ekologiska avtryck som vi. Så lika mycket som vi inser att IVA-platser och skyddsutrustning är livsavgörande, lika viktigt är det att fatta att världen redan länge haft en pågående kris. Ett avtal är dessutom ett avtal. Alltså även Parisavtalet.
Har länder lovat uppdaterade klimatplaner i år så har de. Att klimatmötet flyttas fram förändrar inget. Det är klimatkris. Och den tilltar.
Så vi måste fortsätta att avstå och miljarderna i coronastöd måste hamna där de gör skillnad. Det finns inte råd till annat. Och i svåra tider prövas inte bara vänner utan också politiken.
