Incel-inspiration och receptbelagda kompisar
Den första dagen var det skönt, en välbehövlig återhämtning efter veckor av ständig social interaktion. Sedan började ensamheten kännas ofrivillig, jag hade ett socialt behov som inte gick att tillfredsställa. När balkongen mitt emot min lägenhet fylldes av folk i fredags eftermiddag drog jag skamset för gardinerna och gömde mig i mörkret.
Det är egentligen märkligt att jag skäms över att berätta om min ensamhetsvecka. Psykologen Anna Bennich säger i sitt sommarprat att mellan en halv och en miljon svenskar uppger att de känner sig allt för ensamma och så sent som idag rapporterade P1 att hälften av de som ringt Röda korsets stödtelefon under coronakrisen har velat prata om sin ensamhet. Varför skäms vi över något som är så oerhört vanligt?
Bennich förklarar att skammen är en automatisk effekt av ensamheten som dessutom riskerar att förstärka känslan ytterligare eftersom vi drar oss undan när vi skäms. Ensamheten utvecklas till en negativ spiral som kan vara svår att bryta och som även kan bli mycket skadlig.
Forskning visar att det finns tydliga samband mellan ensamhet och psykisk ohälsa. Enligt Peter Strang som är professor i palliativ medicin och expert på samspelet mellan ensamhet och ohälsa finns det en utvecklingsbiologisk förklaring till detta. Historiskt har de hot som präglat mänskligheten ofta varit omöjliga att skydda sig från utan en grupp. Eftersom ensamhet då var synonymt med direkt livsfara utvecklade kroppen ett varningssystem där stresshormoner utlöstes när vi inte var i närheten av vår flock.
Trots att ensamhet inte längre innebär dödshot aktiveras samma varningssystem än idag. Långsiktigt är dessa stresshormoner skadliga och kan exempelvis resultera i kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke.
Det finns alltså forskning som visar att ensamhet är vanligt och ohälsosamt, både fysiskt och psykiskt. Trots det är vården inte alls utrustad för att hantera problemen. Ensamheten är svårdiagnostiserad och medicineras ofta med antidepressiva medel fast det som egentligen skulle behövas är en förändrad yttre livsstil. Bennich propagerar för att social aktivitet ska gå att få utskrivet på recept. Hon jämför det med receptbelagd fysisk aktivitet, som inte alls känns särskilt märkvärdigt idag.
”Ensamheten är svårdiagnostiserad och medicineras ofta med antidepressiva medel fast det som egentligen skulle behövas är en förändrad yttre livsstil.”Selma Brodrej
En annan väg framåt är ett förändrat språkbruk och en ny inställning till den ofrivilliga ensamheten. Jag tänker på och inspireras av incel-männen som bestämde sig för att börja äga sin brist på sexuella partners.
Att se sex som en mänsklig rättighet är absurt och bottnar oftast i aggressiv och skev kvinnosyn. Men att kräva socialt umgänge, en kopp kaffe eller en promenad med någon som har tid och lust, känns inte alls lika främmande. Inlons, involuntary loners, skulle vi kunna kalla oss med samma stolthet som incel-männen.
När så många skadas av något som går att förändra bara genom ett möte är det dags att se till att det mötet äger rum.
