Kamikazepiloten Ebba Busch Thor

Demonstrativt valde man att göra gemensam sak med den i försvarsfrågor kallhamrade Jan Björklund; allt medan Moderaterna och Centerpartiet satt kvar och sedermera gjorde skillnad.

Problemet för Kristdemokraterna, som är ett litet parti i opposition och därför måste välja profilfrågor med särskilt stor omsorg, är att just de val man gjort på senare år knappast har fört partiet i rätt riktning - i alla fall inte opinionsmässigt.

Istället för att verka för fred och avspänning slåss man för medlemskap i den amerikanskt dominerade militäralliansen Nato.

Istället för att kräva en human flyktingpolitik och ett generöst bistånd har man stramat åt sin asylpolitik och öppnat för att regera med stöd av riksdagens högerextrema parti.

Istället för att hårt driva frågor rörande sjukvård, äldreomsorg och miljö så har man valt att fokusera på skattesänkningar och blockpolitik.

Partiet har helt enkelt förflyttats åt höger. Partiet uppfattas av många som både hårdare och kallare än förut. Partiet parkerar under eller omkring fyraprocentsspärren.

Men detta tycks inte ha avskräckt partiledaren och den politiska kamikazepiloten Ebba Busch Thor från att tondövt och förblindat fortsätta som förut.

Man får visserligen utgå ifrån att KD drivs av ett äkta engagemang för försvarsfrågor. Partiledningen tror, möjligen stärkta av att man nyligen i en enstaka opinionsmätning faktiskt klarade fyraprocentsgränsen, att en högt buren fana i just denna fråga kommer att ge uppskattning bland de möjliga väljarna.

Tillåt oss tvivla. Historien ger nämligen ett tydligt svar på vad KD-väljare vill se för profil: ett mjukt borgerligt parti, med starka värderingar och som tar ställning för de sämst ställda. Av någon mindre begriplig anledning tycks dock inte Ebba Busch Thor förstå detta.

Peter Akinder