Kamrat fyra procent finns inte längre - hen behövs inte längre

Glöm kamrat fyra procent. Hen finns inte längre - hen behövs inte längre. Vänsterpartiet är en pådrivande budgetpartner utanför den socialdemokratiska enpartiregeringen. Nu i valrörelsens början kommer frågan att ställas om (V) kan/får ingå i en s-ledd regering.

Publicerad 7 februari 2022

Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Lars Werner var troligen den siste vänsterledaren som behövde kamrat fyra procent för att komma in i riksdagen. Werner avled 2013.Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Partiet är från början en utbrytning 1917 ur Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SAP. Det blev från början ett pariaparti under mellankrigstiden, under andra världskriget och under Kalla kriget. Kommunisterna hade dubbla lojaliteter mellan den svenska arbetarrörelsen och statsbärande kommunistregimer i utlandet (främst Moskva).

Vänsterpartiet Kommunisterna var under decennier ett sekteristiskt parti. När LO på 70-talet drev kravet på löntagarfonder lyckades Vpk säga nej till LO:s förslag. Partiet drev istället linjen om att bryta storfinansens makt utan att förklara hur det skulle gå till. Det blev bara tom plakatpolitik. Samtidigt attackerades (S) av Vpk för att vara klassförrädiskt. Det var provocerande och destruktivt.

Annons

1975 bestämde partiet sig för att säga nej till kärnkraft och hamnade på samma linje som Centerpartiet. De båda partierna samarbetade senare i linje tre i folkomröstningen 1980. Där tog Vpk de första stegen ut ur sekterismen tack vare Centern. Dagens Centern vill frysa ut Vänsterpartiet.

Partiet inledde senare mandatperioder budgetsamarbete med en s-regering. Det började med skattepolitiken efter en förhandling i riksdagens talarstol mellan Lars Werner och finansminister K-O Feldt (S).

Men det skulle dröja många år till innan ett etablerat budgetsamarbete kom till stånd, främst under mandatperioden 2014-2018. Budgetsamarbetet bröts efter oklara valresultatet 2018. Januariavtalet mellan (S), (MP), (C) och (L) ingicks 2019. Liberalerna bröt sig senare ur och försöker nu förgäves förklara för media och väljarna hur (SD) ska hållas utanför en eventuell borgerlig regering. Det blir mest ”pannkaka” för att citera Nyamko Sabunis egna ord.

Vänsterpartiet gjorde nyligen upp med s-regeringen om höjda pensioner. På högerkanten har borgerligheten med (M), (KD) och (L) gjort upp med (SD) om kärnkraften. De båda flygelpartierna har fått ökat inflytande.

Vänsterpartiet noterar 9,8 procent i den senaste väljarbarometern. Om inget helt oväntat inträffar före valet i september kommer partiet troligen hamna på runt tio procent i väljarstöd.

Partiet och Nooshi Dadgostar låter sig inte bli en dörrmatta, vilket är fullt begripligt. Signalerna var klara om den saken efter Vänsterpartiets nyss avslutade partikongress i helgen.

Det är orimligt att Centerpartiet med 7,4 procent i senaste väljarbarometern ska ställa krav på att (V) ska ställas utanför allt inflytande. Att mitten ska utgöra ett nytt kraftfält är en hägring efter Alliansens sammanbrott.

Det politiska landskapet är helt förändrat vilket kräver nya koalitioner. Men först ska väljarna säga sitt i september.