Ledare: Är Sverigedemokraterna nazister?
Men det gäller bara om vi är intresserade av att föra ett vettigt samtal om vilken riktning vårt samhälle färdas. Annars kan förstås alla hjärnans lathundar använda dessa beteckningar som slagträn i en vettlös diskussion, något som ofta förekommer. Inte minst just nu.
För egen del vill vi hävda att faran med ”nazism” och ”fascism” inte är att sådana tendenser bärs fram av ett parti, utan snarare är en samhällstrend som odlas av många olika krafter. Den kännetecknas av åtminstone tre kännetecken:
• Längtan efter en stark kraft som får ordning. En vuxen i rummet!
• Strävan att tysta kritiska röster genom att beröva dem deras plattform. Bojkott!
• Etablerandet av en tvångsmässig gemenskap som slukar individer. Laget före jaget!
Detta är vad vi bör hålla ögonen på. Om vi vill skydda det öppna samhället.
Risken med att kalla allt vi inte gillar för nazism/fascism är det som brukar rubriceras ”Peter och vargen” efter fabeln om gossen som gång på gång lurade byn att odjuret kommit.
Till slut slutade folk att lyssna Och när väl vargen kom fick Peter ingen hjälp.
Något liknande gäller för Sverigedemokraterna. De orerar om att återskapa Sverige som det var förr i tiden och använder på så sätt nostalgi som pedagogiskt politiskt vapen.
Detta knep fungerar främst därför att folk faktiskt är missnöjda med en hel del i vår samtid. Akut gäller missnöjet kriminalitet, elpriser, bränslepriser och en del annat krångel som att tågen inte går i tid, kontanter inte kan användas och ransoneringen av vård och omsorg.
Sverigedemokraterna är på en gång konservativa (reaktionära) och radikala. Deras missnöjesyttringar kombinerat med löften om enkla lösningar har gått hem, främst därför att de etablerade partierna inte i tid identifierat folks oro - och sedan när SD börjat få allt mer omfattande stöd, försökt lösa detta problem genom att använda diverse okvädningsord och analyslösa beskyllningar.
Men det är ju ett parti med nazistiska rötter, där såväl medlemmar som sympatisörer begår hatbrott, beter sig tölpaktigt ouppfostrat och tydligt visar att de längtar efter någon slags uppgörelse på temat ”seger eller död”?
Ja. Sant. Men lika sant är att folk röstar på dem i ökad utsträckning. Vad kan det bero på?
Sverigedemokraternas framgång beror inte på att folket är på väg att bli nazister. Utan på att de etablerade partierna uppträtt arrogant tondöva och malliga.
”Sverigedemokraternas framgång beror inte på att folket är på väg att bli nazister. Utan på att de etablerade partierna uppträtt arrogant tondöva och malliga.”Stig-Björn Ljunggren
”Godwins lag” säger att ju längre en diskussion pågår, desto större är sannolikheten att någon nämner Hitler eller nazismen. Och, hävdar de som tror på denna lagbundenhet, den som drämmer till med Adolf eller nassarna har också förlorat diskussionen.
Så därför rekommenderar vi att inte förfalla till denna enkla lösning. Det räcker väl med att ha förlorat valet? Ska efterdebatten också gå åt pipsvängen?
Kanske är det dags att lära sig något av att ett parti med nazistiska rötter får ett brett folkligt stöd, inte för att de vill återupprätta Tredje Riket, utan därför att de odlar människors missnöje i en tid när väljarna tycker att utvecklingen går åt fel håll.
