Ledare: Betydelsen av många små förolämpningar
Härförleden ventilerade signaturen ”EMU” sitt missnöje här i Sydöstran (15 december) med att det vid Brunnsgårdens vårdcentral kräver en smart mobiltelefon, något som faktiskt inte alla har.
I ett svar på insändaren framgick att det är SBB, Samhällsbyggnadsbolaget, som har ansvar för detta tilltag. Och från dem har ingen förklaring avhörts.
EMU:s irriterade klagomål påminner om ”teorin om de många små förolämpningarna. Den hävdar att de små besvärande detaljerna i vardagen till slut får bägaren att rinna över och gör människor till rosenrasande revoltörer.
”Det är inte en (1) småsak som får folk att gå i taket. Utan det är ansamlingen av många olika jävelskap under en längre tid som gör att topplocket smäller av.”Stjg-Björn Ljunggren
Det är inte en (1) småsak som får folk att gå i taket. Utan det är ansamlingen av många olika jävelskap under en längre tid som gör att topplocket smäller av. Snarare än stora magnifika händelser så är det ett otal personligen upplevda förolämpningar och småjävelskap som får människor att ändra sin inställning i samhällsfrågor.
Visst, det finns personligt upplevda katastrofer som får oss ur balans. Att en anhörig dör i vårdkö; att bli rånad eller drabbas av inbrott; ett barnbarn blivit robbad på sin mobiltelefon utanför skolan; att byns skola lägger ner. Sådant får folk att börja snegla på politiska alternativ till mellanmjölkspartierna. Men minst lika ofta handlar sånt om en större ansamling av småsaker som bryta gamla åsiktsmönster.
Låt oss lista några av livets jävligheter: Affärerna börjar sälja julmust redan i oktober och spelar sedan i över en månad skamlöst sin urvattnade och fördummande julmusik; posten kommer först klockan 16; skärpta amorteringskrav för bostadsköp, samtidigt som vi ser hur andra får sitt boende levererat på silverfat; tåg som systematiskt slutat gå enligt tabellen utan att någon tar ansvar; politiker som inte klarar av att bilda regering; hantverkare som inte kommer i tid; ungdomsligor som hänger på stan; böneutrop och burkor; regelbundna skjutningar; för mycket att göra på jobbet samtidigt som latmasken i bekantskapskretsen ordnar en förlängd sjukskrivning; tiggarna utanför affärerna; att korvkioskerna försvinner; bråk om vad som får sjungas i luciatågen; mediernas underrapportering av brottslingars etnicitet; direktörslönerna; censur av Kalle Anka på julafton; usla pensioner; vårdköer; stenkastning mot blåljuspersonal; coronastöd till aktieutdelande storföretag; bränslepriset; elpriset; hot mot sjukvårdspersonal, poliser och konduktörer; att tvingas kryssa i en ”jag accepterar”-ruta vid varje besök på en hemsida; förföljelsen av snusare; köttfria måndagar; telefonköer på 39 minuter hos myndigheter eller företag som inte har en ”Jag vill bli uppringd”-funktion; Annie Lööf; myriader av brottslingar i Sverigedemokraterna; idioter på badhuset som duschar med badkläderna på; idioter som pratar högt i mobiltelefon på allmänna transportmedel; idioter som inte blinkar i rondeller; idioter som blinkar i rondeller men åt fel håll; idioter som påpekar att det inte heter ”rondell” utan ”trafikcirkulationsplats”; idioter som tillverkar påslakan utan hål i hörnen; bankernas ohemula vinster; huliganer på division 2-matcher; sjukvårdskallelser med snigelpost; 500 spänn i straffavgift för den som glömmer betala en broavgift på åtta kronor; säkerhetskontrollen på flyget som tar syltburken mormor skickat med; poliser som skjuter först och frågar sen (eller, alternativt, att poliserna inte skjuter mer rent allmänt); folk som har keps inomhus och ändå kräver att bli tagna på allvar; gråtofsar som kör sakta när de är i enkelfil på en 2+1-väg, men gasar när de kommer ut i dubbelfil …
Sammanfattningsvis. Vi kan alla skrapa ihop vårt eget ”Ring P1” vid behov. Och signaturen ”EMU” borde få svar på sina klagomål om galna parkeringsbestämmelser. Ty överhetsarrogans är också en källa till irritation.
