Ledare: Betygsutdelning till Almedalstalarna

Ulf Kristersson, moderaterna

Publik: 3000

SBL: Det var lite överraskande att han talade så mycket om behovet av socialpolitiska insatser av den typ som socialdemokraterna genomförde för 100 år sedan. Ett försök att erövra ”berättelsen” av Sverige. Läger grunden för en berättelse som omfamnar svenska modellen. Det var också väl genomfört. Betyg 5

MA: Han försökte framstå och låta som en samlande statsminister. Att han utöver det ville framstå som mjuk även i fråga om politik bidrog till mindre av konflikt som annars kännetecknar tal som engagerar känslor. Som statsministertal var det förhållandevis bra medan moderater verkade känna avsaknad av både ett särskilt moderata budskap liksom en berättelse som de har vant sig vid. Betyg: 3

Märta Stenevi, miljöpartiet

Publik: 900

SBL: Nja, inte så illa. Talar för de egna. Lågmält för att inte bli en politiker som käbblar likt de andra. Budskapet miljöpartistiskt protokoll 1a. Betyg, med näppe: 3

MA: Hon hade ett högt tonläge men försökte landa i att skapa hopp. Hon har emellertid svårt att kommunicera den miljöpartistiska berättelsen, kanske för att den är otydlig just nu. Hon är heller ingen engagerande talare. Betyg: 2

Magdalena Andersson, socialdemokraterna

Publik: 3500

SBL: Bra, lagom oppositionellt, lagom landsmoderligt. En vuxen i rummet. Hon är statsbärare inte gallsprängd opponent. Förslaget med indexering av statsbidrag är smartare än det där fåniga vapenamnestin. Men talet är inget vi kommer ha skäl att minnas. Betyg 4

MA: Hon lyckas agera med statsmannens (!?) pondus och kunnande. Samtidigt bär hon ut ett socialdemokratiskt budskap och får konflikten att handla om välfärdssamhället och får fram en berättelse där mjuka och hårda åtgärder inte är en motsättning utan finns i ett sammanhang. I den berättelsen får hon också in marknadsskolan, en fråga som hon vill ha konflikt om. Betyg: 4

Muharrem Demirok, centerpartiet

Publik: 800

SBL: Hygglig debut. Men det är ett parti som har motlut som ingen talare kan prata bort. Sen väntar vi alla på beskedet framöver, ska de hänga med socialdemokraterna eller med högerregeringen? Det vet inte ens de själva just nu. Betyg 3

MA: Stark debut med en berättelse om hopp som kan lyckades koppla till såväl liberal ideologi som sin egen berättelse. Temat ”världens bästa land för livsresor”. Han talade om möjligheterna - ”självklart kan vi det” var svaret på flera utmaningar. Det var också en uppgörelse med en höger som tidigare hade karaktäriserats av anständighet men nu ”förbytts mot höhö-högern”. Starkt framförande. Betyg: 5

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet

Publik: 700

SBL: Rätt bra och ännu ett parti som anmäler sig för att återuppbygga Sverige. Gillar verkligen att vänsterpartiet betonar produktivkrafternas utveckling igen. Och dessutom var hon, vilket är sällsynt i Almedalen, lite rolig. Betyg: 4

MA: Hon är klassens humorist, den som sitter längst bak och med skarp blick och sarkasm lyckas göra sig rolig över fenomenen. Det är en retorik som passar vänsterpartister som ska vara något etablissemangskritisk och som sätter fokus på andra delar som inte ingår i den stora och etablerade berättelsen om politiken idag. Betyg: 3

Ebba Busch, kristdemokraterna

Publik: 500

SBL: Hon har en frikyrkosvada som imponerar och pratade om att vi ska återta vårt ”etiska modersmål” är förstås det dels ett inlägg i kampen om vem som ska äga ”svenskheten”, dels ett försök att reta upp vänstern så att de säger att det inte finns något speciell svensk moral utan att alla är lika goda. Då har hon lyckats. Betyg: 4

MA: Det var lite mer kristdemokraten än sosse-motståndaren. Ambitionen var att återfinna en retorik kring etik och moral; i talet formulerades det ”etiska modersmålet” och ”etisk handbok” som skulle bygga på en kristen etik. Även om hon ville tala om alla politikområden - vilket gjorde talet något ofokuserat - framkom KD:s profilfrågor mer än tidigare även om det är svårt för henne att tala om sjukvården i en tid av stora underskott och besparingar. Hon är en skicklig talare. Betyg: 4

Johan Pehrson, liberalerna

Publik: 400

SBL: Förra året gjorde han en darrig debut vilket var mycket klädsamt eftersom han behövde gå in i valrörelsen som ”killen vid grillen”. Nu talade han om ”ur och skur-liberalism” som måste fungera i alla väder. Alltså även när solen heter Sverigedemokraterna. Jaså ... Betyg 3

MA: Att tala är ju inte hans starka sida, å andra sidan ger det en möjlighet att kännas äkta. Svårt läge med en oklar berättelse - vad är Liberalerna? Underliggande fanns en försvarsställning, han sa att regeringen inte tyckte lika om allt men att det handlade om att ”ta ansvar för en helhet”. Han erkände de borgerliga partiernas ”enögdhet” kring friskolor - att då inte göra något i praktiken åt det är dubbelfel, ett självskadebeteende. Betyg: 2

Linda Lindberg, Sverigedemokraterna

Publik: 300

SBL: Mycket bra debut, en ”vanlis med munläder” som lyckas med enkelt språkbruk sätta ord på den vanmakt och vrede som många svenskar känner. Den här talföra populisten får S se upp med. Betyg: 5

MA: Det är en tröttsam nationalistisk manual om att det var bättre förr, att det nu är svart, att det är S och andra partier som är skyldiga och att de enda som kan rädda landet är SD. Hon vill ge sken av att högerkonservativa och de nazister som grundade SD tyckte att det mest var bra tidigare. Partiets själ är är att positionera sig mot S. Retoriskt skickligt att koppla sitt eget så kallade ”uppvaknande” till den allmänna framgång som partiet har haft under 2000-talet. Talet var väldigt mycket ett försök till berättelse mellan vilka som är goda och onda än konkret politik. Betyg: 2